Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
belägenhet, skulle dessa två bref endast ökat hennes
lidande ; ty heldre än att emottaga en nådegåfya, skulle hon
spunnit för sitt bröd.
Johanna är en mild, vek varelse, en blomma som ej
kan undvara stöd; Ebba är —.” Olof tystnade.
”Hvad är hon?” frågade frun.
”Ej lik andra qvinnor; jag skulle ej vilja ha henne
till hustru; jag fruktar, att jag då komme under toffeln,”
svarade Olof med ett misslyckadt försök till skämt. Fru
Humbla svarade ej.
Några dagar före auktionen hos Mårten gick Ebba
till sin moster, Per Svensskan, hos hvilken hon visste, att
Kerstin och hennes man voro på besök : Ebba hoppades
att kunna förmå de rika slägtingarna göra ett sammanskott
af penningar till Johanna, men det var förgäfves; svaret
blef, att de, som inom två år kunnat förstöra en så stor
förmögenhet, ej voro värda annat än fattigdom. Per
Svensskans hjerta sved väl först för Johannas skull, men då
Kerstin underrättat henne, att hennes svärmor erbjudit
dem ett hem hos sig, h vilket dock Johanna vägrat
emottaga, fann äfven hon en giltig ursäkt för det hon ej ville
lossa på den hårdt tillsnörda penningepungen. Förgäfves
föreställde Ebba dem, att det vore allmänt kändt, huru
vresig och underlig riksdagsmanskan nu var, sedan hon
blifvit fattig, att hon brukade förebrå Johanna sin sons
utsväfvande lif, med påstående att Johanna ej var som hon
borde vara mot sin man, utan genom sin ständiga tystnad
och tungsinthet jagade honom från hemmet och att
sonhustrun insåg att det vore slut med all husfrid, om hon
och Mårten flyttade till henne. ‘Allt det der kan vara
godt och väl,” svarade Kerstin; ”men så kunde de i tide
följt mitt råd och sökt någon klok. så att Johanna blifvit
botad från sin tungsinthet ; då hade kanske Mårten ej
heller varit så mycket från hemmet, ty du må säga livad du
vill, Ebba, men förhexad var hon — ja, skratta du, men
både min Hans, pojken och kräken kommo sig sedan
Kantan varit hos oss. Vet du, att hon har flyttat uppåt
landet? Hon hade slägt der, och det har stått att läsa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
