Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år tillbaka, förlofvad med en rik fröken; vi anse oss ej
böra uppgifva namnet. Hennes förnäma familj hade satt
sig emot äktenskapet, på grund af brudgummens
fattigdom ; men lyckan vände sig. Han kallades till en rik
onkel i Frankrike, som gjorde honom till sin arfvinge; och
nu, då fattigdomen, det enda hindret, var undanröjdt,
skyndade den lycklige brudgummen att möta sin brud i
Göteborg, der brölloppet skulle firats, om ej döden bäddat
hans brudsäng i vågorna. Utom af den unga, förtviflade
fastmön, begråtes äfven den ädle aflidne af nära
anför-vandter nere i Skåne.” Ebba slutade.
”En rörande historia,” sade hon derpå, ”riktigt
romantiskt : en ung ädling, som finner sin graf i vågorna,
en brud i tårar — vått alltigenom, liksom jag; far
döpte mig grundligt. Det är för väl, att vi ej voro
närmare bekanta med honom ” fortsatte hon med vild energi
och såg sin far rakt i ögat, under det hon skrynklade
tillhopa tidningen i sin hand och vände sig om för att
lemna rummet; men hon vacklade så, att fadern skyndade
fram för att stödja henne; hon gjorde en häftig afvärjande
rörelse och sade hårdt:
”Far, det är både försent och för bittida, jag går
nog för mig sjelf — kalla ej hit någon! behandla mig
hvarken som sjuk eller olycklig, jag är intetdera; jag
går ju endast för att fira en — begrafhing.”
Hon lade handen på dörrlåset; Assarssori dolde sitt
ansigte i händerna och en qväfd snyftning hördes. ”Är
äfven detta mitt verk! Ebba, Ebba!”
”Nej,” svarade hon mildare, ”nej, du hade ju rätt —
han var” — hon bleknade förfärligt, och fortsatte: ”det
var blott en sommardröm — tack, fader, för det den ej
varade längre.” Hon tog hans hand. ”Var ej rädd, min
far, jag skall nog lefva, hvarför skulle jag dö — han
väntar ej bortom grafven på mig ”
Assar sson slog sina armar om henne, men hon ryckte
sig lös, nästan med vildhet. ”Jag vill ej ömkas, hör du
fader! du vill väl ej göra mig vansinnig? Det kunde
just bli ett passande suplement till denhär” — hon visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
