Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudsaken,’’ svarade den gamla. ”Här åt denna sidan, dolda
af den stora hasselbusken, kunna vi osedda höra dem. St!
grann lagenhet är en stor dygd, men här är nyfikenheten
bättre.”
Drifven af ett häftigt, okufligt begär att åter se
hennes drag och höra hennes röst, följde han den tyst, och
lätt framilade gumman till det anvisade gömstället.
Ebba talade: ’Nej, Olof, du bedrager dig sjelf, du
älskar mig ej; du endast känner medömkan med mig, ty
jag vet, att mitt q val éj är dig obekant, fastän du varit
för finkänslig att låtsa derom; tack för din godhet, men
jag skulle ej kunna bli lycklig och jag skulle äfven
bereda din olycka, ty Olof, oaktadt hans svek älskar jag
honom ännu; hon ryckte sin hand till sig och betäckte
sitt ansigte, som om hon blygdes öfver denna bekännelse.
”0, om du visste huru gräsligt detta är!” klagade hon;
0, att han låge så fläckfri, så ädel i sin våta graf, som
mitt hjerta en gång trodde honom vara, då hade mitt lif
ett hopp — återseendet.”
Orillon gick ett steg för att störta fram, men
gumman lade sin hand på hans arm och hviskade: ”Nu är
grann lagenhet på sin plats; den lycklige älskaren bör ej
förödmjuka den afskedade friaren, kom!”
”Några minuter sednare kommo Olof och Ebba till
fiskarekojan, för att säga godnatt till den gamla gumman
derstädes. Fru Humbla stod i dörren och låtsade sig ej
vilja släppa Ebba in. ’Jag har en skatt derinne, som
blifvit fiskad upp från hafsbottnen enkom för Ebbas
räkning,” sade hon med glädjetårar i ögonen.
En hastig, en vanvettig tanke for genom Ebbas själ
och kom hennes hjerta att slå så häftigt, som om det
velat spränga hennes bröst, och hon blickade med bäfvan
Och ångest i den gamla fruns upprörda drag.
”Ja, ja, det är så som du tror,” nickade gumman och
sköt den tvekande och förvirrade flickan inom dörren,
hvilken hon stängde efter henne.
”Det går som Gud vill, och ej en bit annorlunda,
kära Olof,’ sade frun till denne, sedan hon förklarat Oril-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
