Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad tusan ni behaga; Johanna fa vi taga vård om,
förstås. Jag kommer hem, så fort jag kan; men jag får väl
lof att resa upp till Stockholm, då jag ändå är åt det
hållet, för att bjuda Malin och hennes man hem till edert
bröllopp, om jag vill tänka på husfrid” — — —.
Tiden till faderns hemkomst syntes ej lång för de
älskande, dock längtade de båda efter honom samt efter
det gamla kära hemmet, hvarest de först hade lärt känna
hvarandra.
En vecka efter Johans ankomst till Bullabo, anlände
ett bref från baron Dubbeu, deri han, med komisk p^thos,
förklarade, att han, på grund af den ”fatala”
tidnings-ankan, förlät Ebba, både den fatala middagsbjudningen
och uttrycket, men att han deremot dömde lifvet från den
pionfärgade kjolen, samt att båda skulle begrafvas i en
fattigstuga.
Våra fyra vänner sutto just och drucko deras
eftermiddagskaffe samt skämtade öfver brefvet, då en liten
pinnvagn, förspänd med blott en häst, körde in på gården;
ett bondfruntimmer i sorgdrägt steg ur densamma. Olof
nedsatte sin kopp, för att gå fram och se ut genom
fönstret.
”Boel! någon olycka har händt,” ropade han och
sprang ut på gården för att möta henne; äfven de tre
andra skyndade från kaffebordet fram till fönstret och sågo
derifrån huru Boel, med förklädet tryckt för ansigtet,
tycktes meddela Olof något, som gjorde honom ytterst
bestört; nu sprungo äfven de ut på gården och erforo då
af Olof, att Mårten, genom en vådlig händelse, slutat sitt
lif. Boel infördes i rummet och berättade, att Mårten
under sednare tiden ofta, i sällskap med den förutnämnde
soldaten, hvars namn var Fält, varit ute om nätterna för
att gräfva efter dolda skatter, ty soldaten såg
”penninge-bloss” än här och än der i bygden, och den förvillade
ynglingen hade fullt ocli fast trott på alla de gamla
sagorna om andar, som vädrade sina skatter i fullmånans
sken; vidskepelsen hade helt och hållet regerat den unge
ruinerade slösaren. För att så erhålla penningar, dels för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
