Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Förskjutningsteoriens huvudinnehåll - 1. Förskjutningsteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår jord, Himalaja och de många andra veckade
bergssträckningarha i Högasien.
Även inom andra trakter har kontinentskivornas
förskjutning blivit orsak till bergsbildning. När de bägge
amerikanska kontinenterna vandrade västerut, blev främre
kanten genom det frontrala motståndet hos den urgamla,
djupt avkylda och därför motsträviga djuphavsbottnen i
Stilla havet sammanveckad till Andernas väldiga
bergskedja, vilken sträcker sig från Alaska till Antarktis. Även
på den australiska kontinentskivan, till vilken bör räknas
även det endast genom ett shelfhav skilda Nya Guinea,
ha vi på framsidan, räknat efter rörelsens riktning, den
höga, unga bergssträckningen å Nya Guinea. Före
lösslitandet från Antarktis var rörelseriktningen, såsom våra
kartor visa, en annan; den nuvarande östsidan var då
framsida. Vid denna tid sammanveckades bergen på Nya
Zeeland, som då låg omedelbart framför denna kust och
sedermera, när förskjutningsriktningen ändrades, avlöstes
såsom girland och stannade efter. Ännu äldre äro de
nuvarande Kordillererna i Östaustralien; samtidigt med de
äldre veckningarna i Syd- och Nordamerika,
Prekordillererna, vilka ligga till grund för Anderna, uppstodo dessa
veck i främre kanten av den som ett helt förskjutna
kontinentmassan före uppdelningen.
Förutom denna vandring västerut undergå
kontinentskivorna i stor utsträckning en förflyttning mot ekvatorn.
I sammanhang därmed står bildningen av den stora
tertiära veckgördeln i den dåtida ekvatorzonen från
Himalaja över Alperna till Atlasbergen.
Nyss nämndes att från den australiska skivan avskilts
den forna kantkedjan, sedermera den nyzeeländska
girlanden. Detta leder oss över till det allmänna
förhållandet, att särskilt vid de större kontinentskivornas vandring
västerut mindre delar av skivorna bliva efter. Sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
