Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Förskjutningsteoriens huvudinnehåll - 2. Förskjutningsteoriens förhållande till kontraktions-, landbrygge- och permanensteorierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(0,000 015) och kvarts (0,000 010), så kommer man för att
förklara enbart den tertiära veckningen till en
temperaturförlust av ungefär 2 400° C. För äldre tider, under vilka
veckningen var ännu mera universellt verksam, skulle man
komma till ännu högre värden. Men detta strider mot den
teoretiska fysikens resultat; ty ur den nutida, ytterst svaga
värmeström, som ur jordens inre går mot ytan, kan man
enligt lord Kelvin beräkna, att det icke kan vara tal om att
jordens inre under geologisk tid haft en så mycket högre
temperatur. Rudzki[1] har visserligen fäst uppmärksamheten
på att lord Kelvin vid sina räkningar icke tog hänsyn
till massattraktionens kontraktionsarbete, vilket måste ha
till resultat att värmeförluster endast obetydligt påverka
temperaturen och huvudsakligen resultera i en kontraktion,
men han uttalar också den förmodan, att de ovan angivna
utvidgningskoefficienterna sannolikt torde avsevärt
minskas under det höga trycket i jordens inre, varigenom lord
Kelvins räkning åter skulle bliva riktig. Det må gärna
medgivas, att den teoretiska geofysiken icke med denna
metod kan komma till ett bestämt avgörande av frågan,
men desto otvetydigare resultat synes radiumforskningen
giva. Genom att radium av sig själv sönderfaller uppstå
stora värmemängder, och av detta element finnes enligt
Jolys mätningar i alla bergarter så stora spår, att
därigenom den ständiga värmeförlust, som vi kunna kontrollera
genom att i gruvor mäta hur temperaturen ökas med
tilltagande djup, skulle mer än uppvägas, om radiumhalten
vore lika stor ända till jordens medelpunkt.[2] Huruvida
vi därför, såsom Strutt anser, måste antaga att radium
förekommer endast i jordskorpans övre delar, är ännu
ovisst, men man ser i alla fall att det icke gärna kan vara
tal om någon nämnvärd kontraktion hos jorden på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
