Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 3. Geofysiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man i allmänhet på 50 till 60 km djup i kontinentskivorna
kan påvisa en skiktgräns, vid vilken, såsom Mohorovičič
först ådagalagt, jordbävningsvågornas hastighet med ett
språng höjes, kunde Gutenberg visa, att denna gräns
fullständigt saknas inom Stilla havets område, så att de högre
hastighetsvärdena här erhållas redan omedelbart vid
havsbottnen. I Eurasien uppgår sålunda ythastigheten hos den
första förelöparen till 5,6 km i sek. och förblir nästan
oförändrad ända tills nämnda gräns nås, varefter den
springer upp till 8,0 km i sek. I Stilla havet däremot
måste redan ythastigheten uppskattas till omkring 7 km
i sek.
Det ligger mycket nära till hands att fråga, om man
icke på något sätt skulle kunna erhålla prov av denna
djupbergart direkt från oceanbottnen. Ännu på länge torde
det dock ej vara möjligt att med skrapa eller på annat sätt
ur dessa djup hämta upp prov av den anstående
bergarten. Dock är det beaktansvärt, att enligt Krümmel[1]
huvudmassan av med skrapa erhållna lösa prov äro vulkaniska;
»särskilt förhärskande är pimsten..., vidare möta vi
stycken av sanidin, plagioklas, hornblende, magnetit,
vulkaniskt glas jämte sönderdelningsprodukten palagonit,
dessutom små lavastycken av basalt, augitandesiter m. m.»
Vulkaniska bergarter utmärka sig i själva verket genom
större specifik vikt och större järnhalt och anses i
allmänhet härröra från större djup. Suess har kallat hela
denna basiska bergartsgrupp, vilkens viktigaste
representant är basalt, för »Sima», efter begynnelsebokstäverna i
huvudbeståndsdelarna silicium och magnesium i motsats
till den andra, kiselsyrerika gruppen, som han kallar »Sal»
(av silicium och aluminium) och vars viktigaste
representanter gneis och granit bilda underlaget i våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
