Kontinenternas och oceanernas uppkomst / 46 (1926) Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 3. Geofysiska argument

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jordbävningsforskningen konstaterat en egendomlig skiktgräns,
som ger sig tillkänna genom plötslig hastighetsökning hos
jordbävningsvågorna och partiell reflexion av desamma.
Överensstämmelsen mellan dessa på olika vägar erhållna
siffror är hittills ej god, men vi få ej heller tillskriva
kontinentskivorna samma tjocklek överallt. Detta skulle
icke låta förena sig med isostasiens krav. Beträffande
shelferna måste mäktigheten sättas mycket mindre, men i
fråga om högländer, som t. ex. Tibet, desto större.[1]

Fig 7. Skematiskt tvärsnitt genom en kontinentkant.

Vi kunna nu lätt räkna ut,
hur de specifika vikterna för
sial och sima måste förhålla
sig, för att omkring 100 km
tjocka sialskivor (M) skola höja
sig 4,8 km över djuphavets
botten och alltså vara nedsänkta
95,2 km (fig. 7). Vid undre
sidan av kontinentskivan måste
det råda jämvikt i tryck; d. v. s.
en pelare, som räcker därifrån upp till ytan, måste väga lika
mycket, antingen den tages ur kontinentområdet eller ur
djuphavsområdet, förutsatt att den i bägge fallen har lika
stort tvärsnitt. Kalla vi sials specifika vikt för x och simas
för y och iakttaga vi att spec. vikten för havsvattnet, som
även måste tagas med i beräkningen, är 1,03, gäller alltså
ekvationen:

100 x = 95,2 y + 4,7 · 1,03 eller x = 0,952 y + 0,048.

Emedan nu simiska bergarter, såsom basalt, diabas,
melafyr, gabbro, dunit, andesit, porfyrit, diorit m. fl., i
allmänhet ha en spec. vikt av ungefär 3,0 (sällan upp till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>