- Project Runeberg -  Kontinenternas och oceanernas uppkomst /
52

(1926) [MARC] Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 4. Geologiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

endast föga därigenom att Cedarbergens kedja avgrenar sig
i nordlig riktning från den sydafrikanska bergssträckan,
när denna når fram till kusten, ty denna snart upphörande
gren har karaktären av en lokal avlänkning, som torde
ha förorsakats av någon diskontinuitet vid platsen för den
sedermera inträffade isärsprickningen. Sådana
förgreningar se vi i mycket större skala hos de europeiska
veckningsbergen, såväl de karboniska som de tertiära, och de
hindra oss ej heller här från att sammanfatta vecken till
ett system och härleda dem ur en enhetlig orsak. Även
om den afrikanska veckningen har fortfarit under senare
perioder, såsom nyare undersökningar synas visa, kan man
dock icke härur framkonstruera någon åldersskillnad, ty
hos Keidel läsa vi: »I Sierrorna är det glaciala
konglomeratet den yngsta veckade bildningen; i Kapbergen visa
Eccaskikten i botten av Gondwanaserien (Karroolagren)
ännu spår av rörelser... Inom bägge områdena kunna alltså
de huvudsakligaste rörelserna ha försiggått under skedet
från perm till undre kritan.»

Men den bekräftelse på vår åsikt, som Kapbergen och
dessas fortsättning i sierrorna i provinsen Buenos Aires
lämna, är ingalunda den enda; fastmera finna vi talrika
andra bevis utefter Atlantens kust. Redan i sina
huvuddrag visar Afrikas ofantliga, sedan lång tid ej veckade
gneisplatå en i ögonen fallande likhet med Brasiliens. Att
denna likhet ej inskränker sig till allmänna drag i
utseendet, visar överensstämmelsen mellan eruptivbergarter och
sediment samt mellan de gamla veckningsriktningarna på
bägge sidor.

Mellan eruptivbergarterna har först helt nyligen H. A.
Brouwer anställt jämförelser.[1] Han finner icke mindre än


[1] H. A. Brouwer, De alkaligesteenten van de Serra do Gericino ten
Noordwesten van Rio de Janeiro en de overeenkomst der
eruptiefgesteenten van Brazilië en Zuid-Afrika. Kon. Akad. van Wetensch. te
Amsterdam, 1921, Deel 29, s. 1005—1020.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 9 13:52:32 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free