- Project Runeberg -  Kontinenternas och oceanernas uppkomst /
68

(1926) [MARC] Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 4. Geologiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den atlantiska bottenryggen.[1] Haugs tolkning av Atlanten
som en jättestor »geosynklinal» och av den atlantiska
bottenryggen som en början till veckning av denna
geosynklinal torde numera allmänt anses otillfredsställande (se
Andrées kritik[2]). Enligt förskjutningsteorien ha vi här den
gamla gravsänkebottnen från den tid, då Atlanten
utgjorde endast en relativt smal öppning, fylld med från
kanterna nedsjunkna partier, kustsediment och delvis med
omsmälta sialiska massor. Öarna, som nu höja sig som
toppar på den långa ryggen, torde samtliga hava uppstått
redan då såsom spillror från klyftans kanter, vilket
naturligtvis icke hindrar, att deras synliga berggrund kan
vara helt och hållet vulkanisk. Under förskjutningens
fortskridande förblev denna fyllning alltjämt samlad mitt
emellan kontinenterna. Den s. k. djuphavssanden med
mineralbeståndsdelar ända till 0,2 mm i diameter, vilken
tydligen är avlagrad nära en kust, men upptäcktes mitt i
oceanen av Valdiviaexpeditionen samt av v. Drygalskis
tyska sydpolsexpedition, synes alldeles särskilt tala för vår
tolkning, vilken ensam förklarar hur havsbottnens alla
delar förut kunna hava legat nära kusten.

I geologiskt avseende är vida mindre att säga om de
andra av oss antagna kontinentförbindelserna än om den
atlantiska sprickan.

Madagaskar består i likhet med närliggande delar av
Afrika av en veckad gneisplatå med nordöstlig
strykningsriktning. Vid avskiljningslinjen ligga på ömse sidor
identiska marina sediment, vilket tyder på att länderna
sedan triastiden varit åtskilda genom en översvämmad
gravsänka, såsom även Madagaskars landfauna fordrar.


[1] Jämför kartan över Atlantiska oceanen i Schott, Geographie
des Atlantischen Ozeans. Hamburg 1912.
[2] K. Andrée, Über die Bedingungen der Gebirgsbildung, s. 86,
Berlin 1914.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 9 13:52:32 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free