Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 6. Paleoklimatiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talrika motsägelser mot iakttagelserna. Simroth har
samlat ett omfångsrikt material av biologiska fakta, vilket
innehåller goda bevis för polvandringar men icke kan
övertyga om den påstådda regelbundenheten i pendlandet fram
och tillbaka. Riktigare torde den rent induktiva metoden
vara, att utan förutfattad mening bestämma polernas läge
med ledning av de fossila klimatvittnena. Denna metod
har använts särskilt av Kreichgauer i hans mycket
grundliga och klart skrivna bok, ehuru han dock därjämte
stöder sig på en på svaga grunder vilande dogm om bergens
anordning. Nästan alla dessa försök ge för de yngre
perioderna ungefär samma resultat, nämligen att nordpolen vid
tertiärtidens början legat i närheten av Aleuterna och
sedan vandrat mot Grönland, där den ligger under
kvartärtiden. I fråga om dessa tider uppstå inga större inre
skiljaktigheter. Annorlunda blir förhållandet med perioderna
före krittiden. Här skilja sig de nämnda författarnas
åsikter mycket från varandra, och eftersom man icke tagit
någon hänsyn till kontinentförskjutningar, leda därjämte alla
dessa rekonstruktioner till ohjälpliga motsägelser av sådan
art, att de utgöra ett absolut hinder för varje över huvud
taget tänkbart polläge.
Det viktigaste av dessa hinder bilda de permokarboniska
glacialavlagringarna på södra halvklotet. Vittnesbörd om
nedisning ha anträffats på alla de södra kontinenterna, på
sina ställen överraskande tydliga, så att man i reporna
på de polerade hällarna ännu kan avläsa ismassornas
rörelseriktning. Först och bäst äro dessa märken undersökta
i Sydafrika, därefter fann man sådana även i Brasilien; i
Argentina, på Falklandsöarna, i Kongoområdet, vidare i
Främre Indien, i västra, mellersta och östra Australien.[1]
Till och med om vi förlägga sydpolen till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
