Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 6. Paleoklimatiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polerna eller klimatzonerna, denna må vara beskaffad hur
som helst. Det är icke för mycket sagt att denna skenbara
inre motsägelse mellan iakttagelserna sinsemellan rent av
har förlamat paleoklimatologiens utveckling. Särskilt
måste alla ovan omnämnda försök att utan avbrott följa
polernas läge i jordens historia stranda på denna klippa.
Denna permokarboniska istidsgåta får nu genom
förskjutningsteorien en i högsta grad fängslande förklaring,
ty just de delar av jorden, som bära dessa
nedisningsmärken, sammanföras koncentriskt mot Sydafrika, så att hela
det fordom istäckta området icke blir större än
kvartärtidens nedisningsområde på norra halvklotet. Det är här
icke endast fråga om en av förskjutningsteorien
åstadkommen förenkling, utan denna teori ger tvärtom här
för första gången över huvud taget en möjlighet till
förklaring.
På de tvenne kartorna i fig. 18 och fig. 19 äro de
viktigaste klimatvittnesbörden från stenkolstiden och den
permiska tiden inlagda, särskilt märken efter nedisningar (E),
stenkol (K) samt produkter av ett torrt klimat, såsom salt
(S), gips (G) och ökensandsten (W). De torra områden,
till vilkas existens man av sistnämnda produkters
förekomst kan sluta sig, äro utmärkta genom prickning. Skulle
man till underlag för kartan begagna den nutida kartan
över jorden, komme dessa klimatiska vittnesbörd att ge en
alldeles meningslös bild av den dåtida klimatfördelningen,
vilket vore oförklarligt. Använda vi däremot, såsom skett
i våra figurer, de enligt förskjutningsteorien rekonstruerade
kartorna över jorden, få vi ur dessa vittnesbörd fram en
klimatfördelning, som fullständigt svarar mot den nutida,
nämligen en ekvatorial regnzon (med kol) och i
»hästlatituderna» tvenne torra zoner, vilka likasom nu äro avbrutna
av monsunregnområden vid kontinenternas östra kant.
Närmare polerna ansluta sig till dessa de bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
