Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet
- 7. Geodetiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I alla tre fallen äro bestämningarna utförda medelst
månobservationer, varför noggrannheten är vida mindre än vid
t. ex. radiotelegrafisk längdbestämning. En föreställning
om noggrannhetsgraden ger »medelfelet», som framgår ur
observationsseriernas inre överensstämmelse. Detta
medelfel uppgår
| år | 1823 | till | omkring | 124 | m |
| » | 1870 | » | » | 124 | » |
| » | 1907 | » | » | 256 | » |
Jämföra vi dessa medelfel med de iakttagna ändringarna
i längd, se vi genast att de senare äro avsevärt större. Koch
drager därför följande slutsats: »Av det föregående
framgår, att felkällorna varken var för sig eller
tillsammantagna räcka till för att förklara den skillnad på 1190 m,
som finnes mellan läget av Haystack enligt
Danmarkexpeditionens bestämningar och enligt Germaniaexpeditionens.
Den enda felkälla som i detta sammanhang kan komma i
betraktande är den astronomiska längdbestämningen. Men
för att förklara avvikelsen genom observatoriets felaktiga
läge måste vi antaga, att det verkliga felet vid den
astronomiska längdbestämningen är fyra till fem gånger så stort
som medelfelet, vilket är alldeles orimligt.» Mot detta har
visserligen Burmeister[1] invänt, att även systematiska fel,
vilka icke inbegripas i »medelfelet» kunna uppträda vid
månobservationer, så att man trots förskjutningens
storlek ännu icke skulle ha något exakt bevis för dess realitet.
Emellertid hava dessa observationer tilltagit i antal.
Under sommaren 1922 utförde överstelöjtnant Jensen[2] vid
Godthaab i Västgrönland ännu en längdbestämning, denna
[1] F. Burmeister, Die Verschiebung Grönlands nach den
astronomischen Längenbestimmungen. Peterm. Mitt. 1921, s. 225—227.
[2] P. F. Jensen, Ekspeditionen til Vestgrönland Sommeren 1922.
Meddelelser om Grönland 63, Köbenhavn 1923, s. 205—283.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 9 13:52:32 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wegener/0116.html
