Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 7. Geodetiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avskiljande hava vållat en ändring i Nordamerikas
rörelseriktning, vilken därefter blivit mera sydlig. Detta framgår
av det nutida inbördes läget av korresponderande punkter
på kusterna av Labrador och Sydvästgrönland och
bekräftas även genom den längre fram utförligare behandlade
språngriktningen hos jordbävningssprickan vid San
Francisco jämte den påbörjade sammantryckningen av den
kaliforniska halvön. Det är därför svårt att säga huru stor
nutida längdtillväxt man kan vänta sig att finna. I varje fall
måste den vara mindre än 1 m om året. Av föreliggande
med kabel erhållna längdbestämningar av åren 1866, 1870
och 1892 har jag vid ett föregående tillfälle slutit till en
faktisk ökning av avståndet, uppgående till flera meter
årligen. Enligt Galle[1] skulle dock de mätningar, på vilka
beräkningarna vilade, icke vara rätt kombinerade. Kort före
kriget var med avseende på vårt problem en ny
längdbestämning under utförande i samarbete med Amerika och
kontrollerades genom radiotelegrafiska mätningar. Ehuru
denna längdbestämning vid krigsutbrottet i förtid avbröts
genom kabelns kapande och resultatet därför icke äger den
önskvärda noggrannheten, synes den dock giva vid handen,
att förändringen ännu är för liten för att säkert kunna
påvisas. Man fann nämligen följande värden för
längdskillnaden Cambridge—Greenwich.[2]
| 1872 | 4h | 44m | 31,016s |
| 1892 | 4 | 44 | 31,032 |
| 1914 | 4 | 44 | 31,039 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
