Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 8. Jordklotets plasticitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lrögheten samt rotationsaxeln, bägge alltid nära varandra,
under äldre tider kunnat ligga mycket långt ifrån sitt
nuvarande geografiska läge och att de småningom kunnat
vandra 10, 20, 30, 40 eller flera grader utan att det
någonsin inträffat en märkbar plötslig störning på land eller i
vatten».
Även Rudzki[1] säger: » Skulle paleontologerna en gång
komma till den övertygelsen, att klimatzonernas fördelning
under någon av de gångna geologiska epokerna förutsätter
en från den nuvarande helt och hållet skild rotationsaxel,
så ha geofysikerna endast att acceptera detta postulat.»
Särskilt Schiaparelli[2] har undersökt polvandringsfrågan
med hänsyn till följande trenne fall: en fullkomligt stel
jord, en fullkomligt flytande jord samt: en jord med
försenad anpassning till det tillfälliga polläget, d. v. s. en
trögflytande jord. I första fallet kommer han naturligtvis
till samma resultat som Laplace, eller att rotationsaxeln
är oföränderlig. I fall jorden är fullkomligt flytande, bliva
däremot polerna mycket rörliga, alldenstund avplattningen
genast följer efter varje ändring av polläget och alltså icke
kan hjälpa till att stabilisera tröghetsaxeln. I detta fall
skulle utomordentligt snabba polvandringar vara att vänta,
vilka dock ej förekomma i jordens historia. Vid det tredje
antagandet slutligen med försenad anpassning förhåller
jorden sig såsom stel, så länge de polflyttande krafterna
ej överskrida en viss tröskel. Då förekommer endast den
Eulerska perturbationen, såsom man nu iakttager. Men
så snart denna gräns överskrides, d. v. s. så snart
perturbationskurvans radie överskrider det kritiska värdet,
skenar polen på sätt och vis; vidlyftiga, ehuru långsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
