- Project Runeberg -  Kontinenternas och oceanernas uppkomst /
137

(1926) [MARC] Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 9. Djuphavsbottnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1000 m djup med påföljd att kabeln från Lipari till
Milazzo slitits av, varigenom man just kommit att lägga märke
till utbrotten; Egendomligt nog förlöpa som bekant sådana
submarina eruptioner så gott som utan buller.[1]

Djupet i de trenne stora oceanerna är icke alldeles
detsamma. Kosinna[2] beräknar efter de Grollska djupkartorna
medeldjupet för Stilla havet till 4 028 m, för Indiska
oceanen till 3 597 m och för Atlanten till 3 332 m. Att dessa
skillnader i djup icke äro av tillfällig utan av systematisk
art och sammanhänga med skillnaden mellan »atlantisk»
och »pacifik» kusttyp (se sid. 177) visas bäst av Indiska
oceanen, vars västra hälft har atlantisk och den östra
pacifik karaktär, i det att den senare är avsevärt djupare än den
förra. Dessa förhållanden hava särskilt intresse för
förskjutningsteorien, emedan en blick på kartan visar, att
det är just de äldsta havsbottnarna, som äro djupast,
under det att de som blottats först för relativt kort tid sedan
äro mindre djupa.

Som orsak till dessa skillnader i djup torde i första hand
temperaturförhållandena kunna ifrågasättas. De gamla
djuphavsbottnarna torde vara mera avkylda och därför
tyngre än de unga. Uppgår nämligen simas specifika vikt
till 2,9, skulle densamma vid en temperaturhöjning av 100°
ändras till 2,592, om vid beräkningen användes den
kubiska utvidgningskoefficienten för granit, 0,000 026 9. Om
tvenne djuphavsbottnar ha en temperaturskillnad av 100°
och äro i isostatisk jämvikt sinsemellan, måste den
varmare ligga 300 m högre än den andra. Man har
visserligen svårt att föreställa sig, att t. ex. Atlantens botten
skulle ha bibehållit sin högre djuptemperatur under ett
tidsskede som måste uppskattas till millioner år, t. o. m.


[1] Kayser, Lehrb. d. Geologie, I, 1918, s. 784.
[2] E, Kosinna, Die Tiefen des. Weltmeeres, Veröff. d. Inst, f. Mecres-
kunde a, d. Univ. Berlin, N. F. A, Geogr, naturw, Reihe, h, 9.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 9 13:52:32 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free