Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 11. Veckning och isärsprickning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi skola med tillhjälp av fig. 31 söka klargöra vad detta
betyder. Om ett på sima flytande kontinentflak
sammantryckes, måste förhållandet mellan vad som finnes över
och under simaytan alltid vara oförändrat. Antaga vi att
ett kontinentflak, som skjuter 5 km upp över simaytan,
är 100 km tjockt, kunna vi sätta detta förhållande till
omkring 1:20. Alltså måste även inom det sammantryckta
partiet den nedåt riktade delen vara 20 gånger så stor som
den uppåtriktade. Vad vi se i bergskedjorna är alltså i
alla händelser endast en ringa del av hela den
sammantryckta massan, nämligen endast de skikt, som även före
sammantryckandet redan lågo över djuphavsnivån. Allt
som låg under denna nivå kvarligger även vid
sammantryckandet därunder, om man bortser från störningar.
Bestod alltså flakets överbyggnad av ett 5 km mäktigt
sedimentskal, kommer även hela bergskedjan att till en början
bestå av enbart sediment. Först sedan erosionen bortfört
dessa, höjer sig till isostasiens återställande en
centralkedja av urberg, tills slutligen efter fullständig
bortsopning av sedimenttäcket det vuxit upp en bred bergskedja
av urberg med nästan samma medelhöjd. Såsom exempel
på första stadiet kan tjäna Himalaja och närliggande
bergskedjor. Erosionen i dessa veckade sediment är mycket
stark, så att glaciärerna äro nästan begravda av ras.
Såsom exempel kan anföras Baltoroglaciären, den största i
Karakorumbergen, vilken är 56 km lång och ehuru endast
1½—4 km bred bär icke mindre än 15 mittelmoräner. I
andra stadiet, då centralkedjan redan utgöres av urberg men
fortfarande flankeras av sedimentzoner, befinna sig
Alperna. Emedan erosionen i urbergets bergarter är mycket
mind-re, äro Alpernas glaciärer moränfattiga, en huvudorsak till
deras skönhet. Det sydnorska berglandet och kanske ännu
bättre Labrador representera det tredje stadiet, då
sedimenttäcket är nästan fullständigt avlägsnat och urbergets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
