Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre
- 12. Kontinentkanten
- 13. De förskjutande krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kuster äro isostatiskt kompenserade, Emedan. sima här
är mera lättflytande röna kontinentkanterna vid
förskjutningar endast föga motstånd och bliva varken veckade eller
sammantryckta, så att inga kantberg, ej heller vulkaner
uppstå. Lika litet äro jordbävningar här att vänta, emedan
sima är nog lättflytande för att möjliggöra alla behövliga
rörelser enbart genom flytning och utan diskontinuitet.
Kontinenterna förhålla sig därför här, med någon överdrift
sagt, såsom stela isflak i flytande vatten.
13. DE FÖRSKJUTANDE KRAFTERNA.
Vid första ögonkastet giva visserligen
kontinentförskjutningarna en tämligen brokig bild av olikartade rörelser,
men man kan dock urskilja ett stort system;
kontinentHaken röra sig nämligen dels mot ekvatorn, dels mot
väster. Det torde vara lämpligt att betrakta de bägge
komponenterna i denna rörelse var för sig.
Att det pågår en mot ekvatorn riktad rörelse,
kontinentmassornas s. k. polflykt, har redan antagits av åtskilliga
författare, bland vilka Kreichgauer[1] och Taylor[2] må
framhållas. Rörelsen torde kunna iakttagas överallt, svagare
hos de små kontinentflaken, starkare hos de större och
starkast på mellanbreddgraderna. Inom Eurasien
framträder den särskilt i anordningen av Alpernas och
Himalajas stora tertiära veckgördel, som uppstod vid den dåtida
ekvatorn, samt i den östasiatiska kustens buktiga
hoptryckningsformer. Mycket tydlig är vidare Australiens
polflykt, ty detta land rör sig mot nordväst, vilket
[1] Kreichgauer, Die Äquatorfrage in der Geologie. Steyl 1902.
[2] Taylor, Bearing of the Tertiary Mountain Belt on the Origin
of the Earth’s plan. Bull. Geol. Soc. Am. 21, 2, juni 1910, s. 179—226.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 9 13:52:32 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wegener/0179.html
