Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från stallen, inledde Elsa sin undersökning med förslaget, att
alla tre damerna skulle bese den gamla Rosengården och
Rosentornet medan de inväntade grefvarnas återkomst från
ridturen.
Friherrinnan följde med till Rosengården, men för besöket
i tornet betackade hon sig och föregaf trötthet; Elsa blef altså
•ensam med slottets unga gäst.
»Nå tycker du ej att det hår gamla tornet är vackert med
«in rika rosenskrud?» började hon sitt förhör redan på borggården,
•där hon stannade för att göra Letty uppmärksam på slottets yttre
byggnadssätt.
»Jo, men hvarför har den gamle stenjåtten egentligen
blifvit maskerad?»
»Maskerad?»
»Ja visst, tant. Jag har hitintills trott att det skett på
«yster Amelies önskan, hon var visst en smula romantisk, men
nu ser jag att rosenstockarne äro mycket äldre.»
»Du träffade ju aldrig Amelie, sedan hon blef gift?»
»Nej, men hon skref naturligtvis till mig härifrån — tornet.»
»Det var helt och hållet en envis nyck af henne att vilja
bo i de fuktiga tornrummen. Erik...»
»Ja, han var ju så förälskad i sin hustru, att han icke
förmådde neka henne något.»
»De hade varit lekkamrater.. Men har du då märkt, att
han är en otröstlig änkling?»
Lettys fina läppar kröktes något föraktligt. »Nej tant, jag
har tvärt om märkt, att han skulle nöja sig med ett surrogat
— med någon som liknade föremålet för hans första kärlek, om
nämligen svåger Eriks känslor för annat än landtbruk kan få
detta namn.»
Den unga flickan såg så stadigt på fröken Elsa, att denna
gamla dam, som i sin ungdom blifvit lärd att låtsa fullkomlig
okunnighet om unga herrars böjelse för henne, blef ytterst
förlägen öfver Lettys uttalande.
»Han älskar dig verkligen!» mumlade hon.
»Smickrande för Amelies minne, om han det gjorde!»
skrattade Letty kort. »Men skola vi icke nu gå in i tornet?»
Tysta gingo de in genom den långa, stensatta förstugau, som
blott var svagt belyst al’ dagsljuset från den ofantliga yttermurenS
fönstergluggar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
