Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Augustimånen stod stor och rund i en bred mångård rakt
öfver det gamla slottet och blandade sitt hvita ljus med de röda
lågor, som uppstego från de marschaller och brinnande
beck-pannor, hvilka belyste den stora borggården och frambringade
ett fantastiskt skuggspel öfver murar och torn. Kapellets
fönsterrad var klart upplyst af de hundrade vaxljus, som brunno i
kronor, kandelabrar och lampetter, och emellan lindarnas
stammar därutanför spred en rad grönhvita lycktor ett dämpad t,
magiskt eken. Nattvinden hade vaknat. Den kom från väster med
eu sakta suening och dref röken från marschallerna öfver östra
tornet, där sorgfanan fladdrade däfven och tung, hissad på half
etång, och på den rosenomflätade midtelbalkongen drefvo hvita
och röda ljusreflexer ett fantastiskt epel med skuggor och sakta,
drifvande rökskyar.
Från hufvudbyggnadens midteltorn ljöd nu midnattens
tolf-slag, ej en lefvande varelse syntes på den fyrkantiga borggården;
men då det sista klockslaget dött hän i ett dallrande ljud,
brusade orgeltoner och psalmsång från kapellet. Lämningarna af
den förste borgherrns lönmördade barn voro nu invigda till frid och
hvila; icke längre månde nu de spädas andar kvida utanför kapellet
och begära en kristnad plats för stoftet bland fränder i grifthvalfvet-
Sången tystnade, orgelspelet bortdog i veka, vemodiga
toner; de tunga ytterdörrarna till kapellet slogos upp, och ett
långt tåg af män, två och två i led, trädde ut på den öde
borggården. Darrande ljusreflexer lade sig öfver svarta dräkter*
öfver sorgfloret på hattar och kring ärmar på glänsande
unifor-mer och lekte på ordenstecknens ädelstenar.
Sakta skred det återvändande liktåget snedt öfver
borggården; allas ögon riktades ovilkorligen mot östra tornet, och i
en och samma sekund for en rysning genom processionens led,
åtföljd af ett framhviskadt:
»Se, borgfrun!»
Baronen på Stenshof gick bredvid Erik.
»Ser du henne?» hviskade han till denne. »Där uppe på
nridte]altanen står hon och hånler åt oss.»
Erik svarade ej. Tydligt nog såg han en ljusgrå gestalt,
oinspelad af skuggor från rosenrankor och drifvande rökskyar,
och hans hjärta hamrade * dubbla slag vid den synen« Grefve
Johan, som gick framför brorsonen, vände sitt gamla-ansikte mot
denne; det var likblekt och slappt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
