Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omedvetet ökade hvarje person i liktåget sina steg,
hufvud-trappan upptog leden, liksom i en utbredd famn, men då det
sista ledet försvann i den svagt upplysta veatibulen, ljöd ett
darrande ångestskrik: »Erik, Erik!» från östra tornet.
Grefve Erik hade vid trappans fot dragit sig obemärkt ur
ledet; då ekriket ljöd, ilade han med stormsteg bort till tornet
och uppför den smala vindeltrappnn, som var belyst från månen
och marschallernas eldsken, och där i trappans öfversta afsats
uppfångade han en gestalt, som flämtande famlade efter ledstången.
»Letty, hur kom du hit? Är du ensam här uppe?»
»Nej — icke ensam —» Hon slöt sig hårdt intill honom,
«om höll henne i sin famn — »Borgfrun är däruppe — hon kom
och stod hånskrattande bredvid mig på altanen — just då ni alla
gingo uppför stora trappan.» Rysningar afbröto gång på gång
Lettys ord, och allt fastare och fastare slöt hon sig intill Eriks
bröst
»Älskling, du har skrämt dig själf.» Grefve Erik tog henne
«om ett barn på sin arm och bar henne ned för trappan.
Nedkomna i den smala förstugan, genom hvars öppna dörr
ljusglansen från borggården Btrömmade in, böjde hon sitt ansikte
intill Eriks och kysste honom.
»Letty, älskade, är detta blott en verkan af din rädsla?»
»Jag är icke rädd längre», hviskade hon; »men hade jag
icke sett dig stå vid trappan, då jag i vild skräck ropade på dig,
tror jag att jag störtat mig ned från altanen.»
Hand i hand gingo de ut på borggården och stannade i
tornets slagskugga.
»Vågar du ändå blifva borgfru här, Letty?»
Hon såg hastigt upp mot det rosenkransade tornet.
»Det var kanske bara min inbillning. Men säg ingenting
till någon om min närvaro här; endast fröken Elsa vet det, men
icke någon annan. På Stenshof föregaf jag ett besök hos en sjuk
flicka . . .»
»Var det bara för att pröfva sägnens trovärdighet, som du
kom hit, Letty?»
»Se, så, Erik, skall du nu börja analysera! Sådant förstör
Ju hjärtelaget och hvarje omedelbar känsla.» Hon såg upp till
honom med ett strålande leende och med en blick af odelad
hän-gifvenhet. »Låt mig nu slippa osedd bort!» tilläde hon, lösgörande
«ig ur hans famn. »Den lilla flackvagnen från Stenshof bar jag
Wigström, Frän Herresäten och Bondgårdar. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
