Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fessom förstå anledningen till hennes undanflykter, då han
begärde få tiden för bröllopet utsatt och deras förbindelse
tillkänna-gifven för rsläkt och vänner.
Anna och hennes föräldrar hade bidat på grefve Henriks
hemkomst för att se, om icke en fattig, adlig Jungfru med så
stor skönhet, ändå icke kunde få en mera lysande framtid än
Åke Sverkersson, frälsebondens son, kunde bjuda henne.
Den unge professorn vek platsen för sin forne lärjunge;
mor Brita skulle ha varit belåten, om icke sonen känt. sig så
svårt besviken på sin lefnadslycka, att han icke alltid kunde
dölja, hur han led.
Gudrun hade alltid delat mor Britas motvilja för skön Anna;
nu kom hon ofta till bondgården för att trösta sin moderliga vän.
Då träffade hon stundom äfven sin forne lärare, och då talade .
väl de två mången stund om förflutna dagar, om bollspel, änklek
och godt kamratskap emellan »herr magistern» och de två
moderlösa barnen på Elfvinge.
Denna gång, och flera gånger senare, reste grefve Henrik
från sitt barndomshem utan att någon trolofning emellan honom
och Anna von Eicheln af hördes; men ryktet om grefve Hans
Gfildenhans sorgliga tillstånd blef allt mer och mer allmänt bland
godsets underlydande.
Följande jul återkom Åke Sverkersson till föräldrahemmet
för att tillbringa ferierna där, och mor Brita såg med fröjd att
b an numera hvarken fruktade eller önskade ett återseende med
den flicka, som svikit honom.
En dag mellan jul och nyår kom ridande bud från Häflinge,
med bref från grefve Henrik. Skrifvelsen innehöll en begäran
från grefve Hans, att Åke måtte ofördröjligen komma till
Häflinge. Som förklaring till denna, af den äldre grefven skrifna
begäran, förtrodde Henrik Åke, att fadern i sitt sjukliga tillstånd
inbillade sig att han kanske icke vore den rätte arfvingen till
fideikommisset och därför önskade, att den lärde professorn ville
komma och granska dithörande historiska och genealogiska
dokument.
Henriks bref var hållet i en nästan skämtsam ton och röjde,
att den unge mannen var samme lättsinnige gosse, som Åke eå
väl mindes, och han skulle icke ha efterkommit en dylik kallelse,
om icke några rader särskildt från Gudrun innehållit en varm bön,
att han så fort som möjligt måtte komma till Häflinge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
