Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvekade att undersöka, om det fanns i verkligheten, och det
fOre-kom honom, som om han nu åter drömde sin underliga dröm.
Då kom Gudrun, företrädd af gamle Lind, som sköt undan
dörren i panelningen och lät henne inträda, men då gubben fann
gästen i kyrkrummet, drog han sig tillbaka, ty fröken hade just
bedt honom föra gästen dit, där hon ville hälsa honom välkommen.
Äfven hon såg orolig ut, och Åke erfor snart, att denna
oro gällde både fadern och brodern. Den förres grubblerier
hade bland slottets tjänstepersonal upplifvat gamla sägner om
något brott, som haft till ändamål att förflytta arfsrätten till
Häflinge från släktens hufvudlinje in på en sidogren. Henrik
liads först tagit hela saken lätt, men då von Eichelnska familjen
kommit till slottet för att fira julen, hade Anna fått höra dessa
rykten och blifvit kallare mot Henrik samt under förevändning,
att den äldre grefvens hälsotillstånd icke nu lämpade sig för
familjehögtider, uppskjutit den tillämnade trolofningen, något som
nAstan gjort Henrik förtviflad.
Gudrun förtrodde barndomsvännen ytterligare, att sägnen
hufvudsakligen knöt sig kring kyrkrummet, hvarest det både nu
och under föregående egares tid skulle spöka nästan hvarje natt.
Gudrun hade nu själf öfvertygat sig om, att det fanns någon
sanning i allt detta prat, ty hon hade under de senast förflutna
nätterna sett, att hflr brunnit ljus sedan alla i slottet, utom hon,
gått till ro, men hon misstänkter att det var fadern och gamle
Lind, som sökte efter någonting här inne.
Underliga tankar rörde sig i Åke Sverkerssons själ; klar
och tydlig framstod åter hans drömsyn, han tvekade dock en
stund att förtälja den för Gudrun. Men i hemlighet ville han
dock icke undersöka den gamla helgonbilden, och då han kände,
att den unga flickan flgde större lugn och besinning än Henrik,
berättade han drömmen för henne.
Nu sutto de två i den korta vinterdagens skymning, hon
lysmande och spörjande, han förtäljande och förklarande, och
ingen af dem märkte de ljudlösa stegen ute i slottegången; ingen
af dem märkte, att portdörren gled upp tyst och sakta, som om
den varit af spindelväf i stället för af ekplankor; ingen af de två unga
sågo, att grefve Hans, åtföljd af gubben Ling, tassade in och att
de stodo lyssnande bakom den ofantliga sängen.
Nu tänder Gudrun ett ljus därborta vid helgonbilden, och
vid dess sken samla sig skuggorna, djupa och svarta i rummets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
