Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svamp. En blågul vimpel buktade sig däröfver från en stång
i takets topp, som om den känt fruktan och vånda för skuggorna
öfver djupet.
Våren hade kommit plötsligt och lockat träden att slå ut
en hel månad tidigare än vanligt; nu sjönk deras lifskraft hastigt,
oaktadt solvärmen dessa första septemberdagar. Skogen på
andra sidan viken hade brungrön färgton, och kastaniernas breda
kronor i allén, som från sjön drog sig upp till slottet, lyste som
en strimma mattgul brons mellan yfviga blågröna barrträd, hvilka,
höga och Skyddande, stodo i täta leder utanför parken, där den
gula striitiiman sammansmälte med lönnarnas praktfulla,
eldfär-gade hösédräkter. Närmare slottet stodo väldiga askträd, mot
hvilkas ännu mörkgröna löfmassor några rönnars fruktklasar
lyste likt stänk af blod, när dagsljuset låg däröfver; nu
sammansmälte dessa två färger i höstaftonens lätta, blå dimma, och
blott slottets tegelfärgade trappgafvel framträdde skarpt och
bestämdt ur en uthuggning i parken.
Fiskarbåten hade vändt.och kryssat fram till
badhusbryg-gan, där den nu låg med seglen nedfirade. Fiskaren klef öfver
relingen lipp på den smala, sviktande bryggan, fastgjorde båten
gick så fram till badhuset, halade ned vimpeln och rodde sedan
båten till; den lilla båthamnen invid bryggan. Solen stod nu med
blott en émal eldröd kant vid synranden.
»Diiiiman gör kläderna fuktiga; det är ej helsosamt att sitta
ute nu», ^anmärkte den gamle mannen och stannade. »Grant
nog är afllt detta att se på, grant som guld, eld och blod —
och det är i kväll den fjärde september. Jag sade den nye
förvaltaren, att han ej i dag behöfde vänta hit grefven och hans
jaktsällskap; ingen af grefvens släkt har tillbringat någon fjärde
september på Svan viks slott sedan. — Men låtom oss nu gå till
mitt hem; jag har ett par gäddor här i korgen, och hustru min
tror väl att sjörån tagit vår gäst»
Gubben gick före på gångstigen genom det korta, fuktiga
gräset, där sent blommande vildtimjan utsände sin egendomliga
kryddlukt; och utan att se sig tillbaka, klef han öfver en låg
jordvall in på en åker, där hafren stod skyl vid skyl i täta rader.
Starar i stora flockar flögo upp eller döko ned i åkerstubben,
och en randig katta med sina två ungar skuttade omkring och
vältrade sig på den gröna åkermyntan, som doftade starkt nu i
kvällen; eljes ingen lefvande varelse synlig och ingen hörbar
utom syrsan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
