Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en drottning på de bala, bonade golfven, och ståten i
hennes gemak skulle förläna henne mod och säkerhet, då det gällde
att tillbakavisa oförsynta personers tilltagsenhet.
Bonde trodde honom och log åt pratet, när det nådde honom.
Han hade ju sjelf varit med på sin dotters muntra och
öfver-dådigt fästliga bröllop.
Hvad grefve Klas aldrig anat, det kom. Han, som fläckat
så mången kvinnas heder, svikit så många trohetslöften och lefvat
i lättfärdighet med fala varelser, kände snart en ärbar och
tuk-tig kärlek för Ingeborg. Detta blef straffet för hans svek;
samvetet vaknade, och då hon födt honom en son, grät han som en
kvinna vid Ingeborgs hufvudgärd. Hon trodde det var af
glädje-Så snart hon blifvit frisk, lemnade grefve Klas henne på
det då färdiga nya slottet och reste till hofvet. Barnet ville han
ha insatt till sin arfvinge, och Ingeborg skulle, om möjligt vore,
blifva hans äkta maka.
Kanske han aldrig uppnådde målet för sin färd; man vet
ej något med visshet om hans död, men sent omsider kom bud
liit, att grefve Klas fallit i envig. Nere i borgstugan skulle
budbäraren ha hviskat, att han blifvit försåtligt mördad på
anstiftan af någon, som ville hindra honom att genomdrifva ein sak
• hos konungen. Liket fördes hit af hans kusin och nedsattes i
grafhvalfvet utan vidare högtidlighet
Kusinen, grefve Otto, uppträdde genast som husbonde; han
var nu den laglige arfvingen. Ingeborg och Bonde sågo i honom
blott den högfärdige släktingen, då han ej aflade besök hos
kusinens enka och kort afvisade Bondes helsning. Den objudne
gästen skulle ju snart lemna slottet, trodde de, men han slog sig
ned i vestra flygeln der borta. Ingeborg bodde i tornrummet.
Nu blef det ett annat lif på slottet. Grefve Otto var en vild
junker, några och tjugu år gammal. Skaror af vänner ryckte in
och ut här; villebrådet jagades, fäster höllos, tjenarne lydde blott
grefve Otto. Bonde och Ingeborg sågo rådlösa på hvarandra.
Så gingo ett par veckor utan att den nye husbonden
tycktes veta, att Ingeborg och hennes barn funnos i slottet. Men
så en dag, då han hemkom från jakten med rikt byte, men med
sin bäste hund ihjälskjuten af en oskicklig kamrat, sände grefve
Otto sin tjepare upp i tornrummet för att bedja Ingeborg möta
honom i släktsalen.
I sin enkeskrud kom hon, fager som en hvit lilja, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
