Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras hugg och slag osäkra, och grefve Otto svängde piskan,
si, att rapp på rapp träffade de djärfvastes ansikten.
Då sprang ladufogden fram, och med ropet: »Henne
räddar jag, nådig grefvel» ryckte han Ingeborg från hans sida, oc^
i samma minut föll grefve Otto till marken för huggen af väl
tio hvassa liar.
Ingeborg såg det och ryckte sig med ett anskri från
ladufogden; denne grep en högaffel, drifven af den vilda hopens
skrän att han skulle inlösa sin ed genom att stöta till den fallne
Han måttade mot grefvens kropp, men Ingeborg kastade sig mot
nidingens vapen, 8om träffade henne midt i bröstet.
Ingen i den upphetsade hopen märkte detta dråp, ty två
dofva klockslag, bådande att elden var lös, hade ljudit öfver fältet.
Den skränande skaran blef stum, som de döde, och vid nästa
klämtslag rusade den fram mot slottet, där vestra flygeln stod
insvept i rök.
»Mordbrand! Till räddning alle man!» skreks det nu af
samma hop, som kanske var medveten om detta nya illdåd, men nu
fann en utväg att undgå den hemska känslan efter det föröfvade
mordet på herremannen.
Bonde Ingemarsson, som från sin förstugukviet varsnat röken,
hade genaet dragit i stormklockan. Han var rent okunnig om hvad
som skett där nere i dalsänkningen och hade blott en tanke, och
det var att rfidda sin dottersons blifvande egendom från eldens
förödelse. Nu ledde han släckningsarbetet med en husbondes
myndighet och kraft, så att endast vestra flygeln skadades något
innan elden kväfdes.
Ladufogden ’hade stannat kvar hos liken då folket rusade
bort, och han blef aldrig synlig sedan hvarkcn lefvande eller död.
Det tros, att han störtat sig ned för den höga utskjutande brinken,
där sjöbottnen är djup, svart gyttja. Han fick allena skulden
för alla tre ogärningarna. Kanske förstod folket nu, att han
eggat och ledt dem alla till hämd, kanske det var
själfbevarel-sens feghet, som gjorde honom allena till mördaren och
mord-brännaren. Men hur som helst, så har dock befolkningens
samvete genom flera släktled bevarat hela den fasansfulla händelsen
sådan som den verkligen tilldrog sig.
De närmast följande dagarne uppträdde Bonde som den ende
befallande på Svanvik. Det darrande hofverifolket lydde honom
och tröstade sig, så godt det kunde, ined, att nu íkulle den rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
