Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viater
tadd på vandring för att samla och
uppteckna gamla folkminnen i
Skåne, gick jag en ovanligt het
dag från fiskeläget Baskemölle till
den lilla staden Simrishamn. Tämligen missmodig plöjde jag
igenom det lösa sandfältet, där hvarken träd eller buske
grodde och där solen baddade lika opartiskt på min rygg som
på sandens tusentals nejlikor, hvilka likt små hvita fjädrar
lätt fladdrade för det heta luftdraget. Men medan de uppfyllde
luften med en nästan bedöfvande vällukt, fylldes mitt sinne allt
mer och mer af tunga tankar. Man hade nämligen nere på
fiskeläget tagit mig för en goodtemplare, därstädes liktydigt med
Antikrist, och dagens hetta hade för tillfället uttorkat den smula
humor, som eljes plägar komma mig till hjälp vid kinkiga
tillfällen. I Simrishamn trodde jag mig ej ega en enda bekant,
nejden föreföll mig så solbränd och öde, sanden hånade mig
genom att gå öfver bräddarna på mina skor; viporna susade kring
mina öron och okvädade mig med sitt: »tjufven, tjufven!», tama
gåsflockar enades om att räcka hals efter mig och sedan sladdra
om mig bakom min rygg; mången blir i våra dagar pessimist
för mindre än så.
Eländet nådde sin höjdpunkt, då jag, anländ till en å,
skulle gå öfver en smal spång, bevakad af en stor gåskarl, hvilken
liksom Sven Dufva var »beredd att lära hvem som helst sin
bästa exercis». Då fick jag syn på ett stort karlhufvud, som på
andra sidan om den smala ån tittade fram mellan vass och
videbuskar.
»Hör hit, han där! Tag bort kreaturet från spången, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
