Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mungiporna spelade ett drag af undertryckt skälmaktighet, som
röjde den hos skånska allmogen icke ovanliga lasten att få
kammar-lärda personer att springa med limstången.
»Jag har vuxit upp på landet och år noga bekant med
allt som rör lifvet där; jag har kommit till denna nejd för att
se om hår finnes nAgra märkvärdigheter från gamla dagar.»
»Vill hon se kyrkan i staden, så kan jag visa henne den
genast, för jag hör liksom litet till den och kyrkogården, för jag
är för tillfället dödgräfvare. Och hon gissade ej si rent galet,
när hon trodde jag var klockare, för jag är ockeå tillförordnad
klockringare.»
Han eåg så torrlustig ut vid denna ordlek, att allt mitt
tillfälliga missmod försvann.
* *
*
»Här är, i alla fulla fall, icke mycket märkvärdigt att se»,
anmärkte han, då han med något besvär öppnade kyrkdörren.
»jag ville bara visa henne min namne: Viater.»
»Heter ni Viater?»
»Tröls Person är mitt namn, mig till heder och ingen skam,
det är mig i dopet gifvet och i lifsens bok inskrifvet, som det
står skrifvet i den psalmbok jag fick, då jag läste mig fram för
preeten», svarode han nu åter i masston, men så föll han tvärt
in i sitt hvardagsspråk: »Men se det var så, att då jag som ung
man kora hit till Simrishamn och folk märkte, att jag kände till
Viaterslikstencn och liksom hade något gammalt ihop med det
der Viater, så hittade de på att ge mig det till öknamn. Men
när jag förnam det, tänkte jag: du kan lika så väl springa i det
som krypa i det, för du blir det ändå aldrig kvitt, och så tog
jag själf tillnamnet Viater det år jag exercerade beväring. Här
«er hon likstenen på kyrkgolfvet; jag kan inskriften utantill.» —
Och så gaf han sig åter till att mässa, nu med hopknäppta
händer:
»Viater, stå lite vid denna graf! Si, ho ligger här? Hår
hvilar ITenrik Johansens ben. I Upland född vid Mora sten; i
Danmarks socken, af prostebörd. I Upland och Skåne var brödet
beskärdt, häradsskrifvare och befallningsman och borgmästare i
Simrishamn. Sin konung han tjänte i krig och frid förutan svik.
I elfva år gift, dock utan börn, sof sött på Elisabeth Fullertons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/weherres/0096.html
