Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprang hela hopen till skogs, utan tanke på att rädda bohag
eller såtta sig till värn mot soldaterne.
’Nu till ödleboet dår borta!’ kommenderade Wollin,
pekande mot Hults gård.
Då skar plötsligt ett gällt fasans skri genom luften helt
nära bakom truppen.
Wollin vände sig om på hästen. Bolmande svart rök dref
med den stigande vinden efter honom och hans trupp; röda
lågor vältrade sig från tak till tak, höjde, sänkte sig, brusade
som en af afgrundens brinnande svafvelsjöar...»
»Du målar icke illa, vördige broder Knut.»
»Och ur rökkvalmet uppdök plötsligt från en sidoväg, vid
backsluttningen där borta, en kvinnlig gestalt till häst —»
»I hvitt bluslif och svart sammetskorsett?» Målarens fråga
kom häftigt, tonen var upprörd.
»Inte så alldeles»,* svarade Knut långdraget och såg med
nästan häpen blick på sin vän. »Sägnen förtäljer, att hon var
klädd i dessa bondkvinnors dåvarande sommardräkt: hvita
lin-tygsärmar, svart lifstycke och mörk kjol. Hon var knappt
sexton år gammal, vacker, som detta gränsfolks kvinnor ännu i dag
åro och med svallande blod. — Hvad är där i vägen, Georg?»
»Dimman tycktes vilja lätta sig kring sarkofagen. En
solstråle bröt fram. Men fortsätt, fortsätt!»
’B^n brinner. Afven min fars gård är antänd’, flämtade
hon. ’Ar det de rysliga snapphanarnes bragd?7
Wollin styrde hastigt sin häst intill hennes. *Ja, detta är
följden af snapphanelif», sade han hastigt. ’Hvem är du, flicka?*
’Hults — Nils Hults enda dotter. Och där, där brinner
mitt nya hem!’ .
Wollin följde med blicken flickans utsträckta hand. Rök
och lågor stodo som en ogenomtränglig vägg vid skogsbrynet’,
medan eldskenet från byn uppslukat röken därifrån och nu
kastade ett gulrödt skimmer öfver flickan, så att det såg ut som om
hon glödde af en dold eld — »
»Hm!»
’Där borta kunna vi ingenting göra’, svarade Wollin
hastigt. ’Kommer du därifrån?’
’Nej, jag kommer nedifrån slätten. Jag har ej varit hemma
här på orten sedan den natt, då jag låg i jordkulan och såg
hnr far blef bunden vid den stora boken att skjutas för det
han var svenskt sinnad.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
