Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yi ila d¿ ned mot de breda slättlanden, dftr synfältet är så
oändligt vi dt, att det smälter samman med himlen, och där hafvet
stAr som en smal stålklinga och skär solens röda, strållösa skifva
midt i tu samt gömmer halfvorna i guldskrin.
Framför oss p& den h&rdt tilltrampade gångstigen genom
rågfältet, hvara mogna ax böja sig samman Ofver våra hufvud,
och där emellan blekgula strän, eldröda vallmokalkar, högblå
duf-stolar samt snöskimrande boldersbrå etå emot hvarandra i
strilande färgknippen, likt stenarne i gammalmodiga halssmycken i
förgyldt filigramsarbete, går den gamle byspelmannen med sin
fiol i en svart- och hvitfläckig kalfskinnspåse öfver skuldran.
Nu &r lyckan med oss! Gubben skall i afton spela till dans för
det mnntra skördefolket, men först fånga vi honom där framme
vid det breda diket, reda honom ett säte af nyss bundna,
frasande kärfvar, eller ock föra vi honom i triumf fram till de
dår huskojorna, hvarest körfveln gror frodig i täppan under pil—
och plommonträd, och krusbärsbuskarne trycka sig hårdt intill
den hvitmenade lerväggen.
Det är helgdagsafton. Snart ringes från kyrkorna, Maria
klocka, och sabbatshvilan inträder; nu skall här förtäljas af
gammal och ung!
Hvar helst en af diktens portar upplåtes, samlas folk som
trängta efter en dryck af källsprång, hvilka brusa där innanför.
Hvarhelst vi färdas i Skånes bygder, vid hafvets stränder, i de
löftunga bokskogarne; på den steniga åsen, där enen formar
sig till pyramider^ emellan knotiga, hårdföra ekar, eller uppe vid
landskapsgränsens blågröna barrskogar, eller nere på de vida,
fria slätterna, allestädes finna vi, om lyckan är oss huld, någon
af desse namnlöse, okände diktare, en man, en kvinna med grå
hår, solbrynta drag och hårda arbetshänder, eller också någon
klarögd yngling eller rödkindad flicka, som äger den underbara
gåfvan att måla med ord, tonfall samt en åtbörd då och då, så
att hvar och en af deras taflor framträda som en liffull
verklighetsbild under fantasiens skimrande och böljande slöja. De
äro äkta »landsmålare», desse berättare, och den som lyssnar till
dem, i hopp om att med det skrifna ordet kunna återgifva de
än skarpa, än oändligt fina och harmoniska färgskiftningarne i
deras taflor, erfar samma känslor, sopi väl månde trycka en
friluftsmålares sinne, när han antingen under jagande skyars
Wifitrtm, Från JltrrHäUn otk Bondgårdar. . . 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
