Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ej hafVet han Ber under sig, utan någon kyrkspira, mot
hvilken gångaren råkat stöta sin silfverskodda hof.
Själfva tempelfriden har tagit kroppslig gestalt, blifvit till
ett eller annat mystiskt djur, hvilket i sin rätta skepnad blifvit
lefvande begrafvet under kyrkans grundmur och nu utgör en
nattlig tempelvakt. »Kyrkgrimmen» bor i tornet emellan de
vigda klockorna; den ser allt, som närmar sig gudshuset, och
ve den som trotsar hans makt! Men äfven de namnlöse, okände
diktarne kunna se genom mörkret, se klart genom mur och
vågg. De se, hvad som vid midnattstid försiggår under
tempel-hvalfven; de se kyrkgolfvets breda grafhällar, hvilkas bilder
och inskrifter blifvit trampade och slitna under många släktleds
fötter, lyftas upp af andehänder, och se hur de döda lefva och
minnas sina lif på jorden.
Kanske är det endast en i någon vrå af kyrkan
undangömd helgonbild, maskfrätt och stympad, som folkdiktningen
gifvit lif och som glider ljudlöst omkring under tempelhvalfven
samt fäster sägentrådar till en skimrande väfnad emellan de
tunga epitafierna, på hvilka bleka bilder af underligt klädda
män, kvinnor och barn knäböja för ett litet krucifix, knappast
längre synligt där uppe i taflans ena hörn. Kanske är det
riddarefruns halft utplånade gestalt på kyrkgolfvets grafsten, som
stigit upp och knutit andra trådar emellan de utskurna
hjälmprydnaderna på »herrskapsstolen» uppe vid altarmnden och de
på gulnade pappersblad fästa minneskransarne af vidunderliga
tygblommor, hvilka vid hvarje luftdrag fläkta ut från de
hvit-menade kyrkväggarne.
Men hvarför skulle vi vilja äflas att sönderplocka dessa
fantasimålningar och sortera de olika materialierna? Där ligger
en förunderlig dragande makt i dem alla, antingen de minna
oss om halft öfversmetade bilder af häxor och demoner på gamla
kyrkväggar eller om blomsterkvastarne på blåmålade väggskåp
och kullriga kistlock eller också om en bit gammal gobelin
från något kungligt gemak, löst sammanhäftad vid någon
släkt-sägen, liknande ett broderi på hvitt siden, gulnadt af ålder, och
där två änglar upplyfta en bleknad rosenkrans öfver två
händer, förenade öfver ett på altarbord brinnande hjärta, eller
också framställer två dufvor kyssande hvarandra på en grafvård
under palm och tårpil.
Stör ej ordmålaren. Nu lägger han ett stycke mosaik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
