Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detma , böjde på hufvudet, alltför förbryllad till att s^ftra
med ord, och: hon kflnde sig som vaknad ur en dröm, när
taffel-täckaren nu tillkännagaf, att aftonmåltiden var serverad.
Gudrun hade nämligen haft en underlig förnimmelse af att
befinna sig i en spökvärld, och det gjorde henne, formligen godt
att sey huru dessa fyra personer kunde äta och dricka som
lef-vande människor.
Vi bordet talade det grefliga paret med en viss varsamhet
om nöjesprogrammet för julen, men Gudrun fann snart att det
var den lilla dottern, som därvidlag hade beslutanderätten och
att hon, bland annat, bestämt att en kostymbal i medeltidsstil
skulle ega rum på slottet emellan jul och nyår.
»Ada och jag skola då uppträda som Axel och Valborg i
åkta folkvisestil, om vi bara kunna få tag i en ’Håkan, konungens
son’, samt en ’svartebroder Knut med släktebok uti händer’,
för att skilja oss åt», sade Dan med låtsad högtidlighet, i det
de alla stego upp från bordet.
»Kan du leka tafvelbord, Gudrun?» sporde Ada, då det
grefliga paret åter fattat sina kortlekar.
»Det är vanligt brädspel», förklarade Dan, »men Ada har
«att sig i sinnet att återinföra riddartiden på Danhof denna jul.
Låt dock, (för Sankt Valborgs och alla helgons skull’, Gudrun
få vara en nutidsfröken denna afton, och om hon nödvändigt
skall arbeta, så bed henne tala om hur lifvet lefves i den lilla
vrå bland bergen, hvarest hon hittills varit innestängd.»
Gudrun var dock icke upplagd till att genast gifva någon
skildring af sitt enformiga lif; den unge mannen märkte det och
började tala om lifvet vid universitetet, medan Ada med en
öfverlägsen min bläddrade i ett band af Afzelii sagohäfder.
Dan talade i en dämpad melodisk ton, då och då afbruten
af ett lågt musikaliskt skratt; Gudrun satt blott och lyssnade
till rytmen och de mjuka tonfallen i denna stämma; orden gledo
henne förbi. Men hvarje gång den gamle grefvens aflånga,
glänsande naglar slogo något hårdare mot bordskifvan där borta
under den store rosenfärgade lampskärmen, vände hon
omedvetet på hufvudet och såg dit med en missnöjd blick. Dessa
knackningar i bordet föreföllo henne som störande oljud midt i
en musikalisk njutning.
»Du pratar Gudrun i sömn!» sade Ada plötsligt och reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
