Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han bara bort tiden, och jag vill att han skall välja krigaryrket
och bära löjtnantsuniform på vår officiella trolofningsdag.»
»Och Dan? — Hvad heter han egentligen för slag?»
»Dopnamnet, menar du? Hannibal; men innan jag kunde
tala rent, kallade jag honöm Dan, och sedan har han behållit
detta förnamn.»
»Hör», sade Gudrun, häftigt sättande sig upp i sängen,
»hvad var grefvens och grefvinnans — jag menar tants och
onkels — mening med att bjuda mig hit? Skulle jag kanske vara
förkläde för dig och din — Dan?»
»Mamma och pappa har inte en smula med den saken att
skaffa», svarade Ada med en afvärjande åtbörd med sin smala,
magra hand. »Både de och Dan skulle långt hellre velat stanna
i vårt hus i staden ån flytta hit ut nu i vintern. Men ser
du... »
Det lillgamla barnet ryckte sin stol ännu närmare
hufvud-gärden, så att hennes tunna, bleka läppar nästan vidrörde
Gudruns öra — »Jag hörde en gång pappa såga till mamma, att
vintersäsongens många nöjen hindrade Dan från att taga något
allvarsamt beslut rörande sin framtida bana, och då min ålder
och den nuvarande dumma sällskapsseden inne i staden hindrade
mig från att deltaga i fester och baler för vuxna, så fann jag
på flyttningen samt utsåg dig till min sällskapsdam, sedan jag
ställt om, att jag blef kvitt guvernanten några veckor, kanske
månader; det beror på min hälsa.»
»Ja, du ser klen ut och är bra liten för din ålder.» Det
lättade något upp i Gudruns sinne att få säga denna sanning
åt arftagerskän till Danhof med underlydande, den unge, sköne
grefven inberäknad.
»Damerna i den rakt nedstigande linjen af min familj hafva
alltid varit småväxta och finlemmade. Här ute bär jag jämt
långa klädningar, ty det kunde eljest falla Dan in att behandla
mig som ett barn eller en liten skolflicka.»
Gudrun satt ännu upprätt, stödd mot sängens kuddar och
stirrade nåstan med skräck på den lilla varelse, som satt
hopkrupen bredvid henne, halft gömd i sängens tunga draperi.
Gudruns egna drömmar om umgänge med grafvarnas blodlösa
invånare tycktes henne ha blifvit verklighet, så olik var denna
lilla flickvarelse hvarje annat barn som hon sett eller kunnat
tänka sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
