Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudruns fantasi hade kommit i stark rörelse, sedan hon
gjort fyndet i biblioteket, och hon branD af begär att få läsa den
mystiska handskrift, hvarom hennes fosterföräldrar fällt några
ord, hvilkas verkan major Daubert sökt att på sitt klumpiga sätt
utplåna.
Denne herres ideligen upprepade slagord om logik och
logiskt tänkande hade verkligen haft ett icke ringa inflytande på
Gudruns tankelif, och nu slöt hon af Adas yttrande, att orsaken
till att den gamle grefven begärt sin lillgamla dotters ord på, att
hon skulle Ifimna familjearkivet orördt, var just tillvaron af en
handskrift, hvilken på något sätt vore farlig för henne att läsa.
Biblioteket stod visserligen alltid öppet, men Ada lämnade
aldrig Gudrun ur sikte dessa dagar före kostymbalen, som skulle
äga rum nyårsafton. För hvarje stund som gick, kände Gudrun
sitt hat växa mot den lilla despoten i sammetsklädning, och allt
mera ofta förekom det, att hon, vid Adas tal om sin äganderätt
till grefve Dan, som genom henne skulle komma till rikedom ocb
makt, undrade, huruvida hon själf icke ägde makt till att — »vilja
ihop» hans frihet.
En hel mängd gäster hade blifvit inbjudna till festen på
det gamla slottet. AUa, herrar som damer, voro iförda
medel-tidskostymer, och till Adas stora förtjusning öfverraskade grefve
Dan henne med att uppträda i en sådan kostym, att han väl
kunde gälla för hennes hjälte, folkvisans riddare, Axel Torsson.
Hennes glädje ökades, då hon såg den sköne riddaren, prydd
med hennes färger, högrödt och b vit t.
Själf var den lilla damen klädd i en högröd sammetsdräkt,
med bräm af hvitt skinn, och det gyllene håret var rikt
omvi-radt med snören af äkta pärlor. Hon glömde icke att för de
närmare bekanta af gästerna upplysa, att hon och grefve Dan
föreställde den gamla folkvisans Axel Torsson och stolts Valborg.
Gudrun hade, på Adas uttryckliga önskan, ifört sig en
nun-nedräkt. Gudrun var inom sig öfvertygad om, att denna önskan
förskref sig från Adas svartsjuka, hvilken icke tillstadde henne
att se Dan dansa med Gudrun, att jdenna senares »vilja» (hon
borde hellre kallat det önskan) samlade sig gång på gång,
äfven under festens lopp, i en brännpunkt: »Vilja ihop» Dans
frihet.
Hvad som dock förmådde Gudrun att med skenbar
likgiltighet afstå från att taga del i dansen, var utsikten, att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
