Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med baron J. Hamton, generalmajor i holsteinsk tjänst. Hon
anförtrodde då åt sina närmaste, att det förmenta spöket utgaf sig
vara en hennes mormors aflidna syster, hvars porträtt förvarades
i huset och hvilket hon äfven visade dem.
Från den stunden afbröt denne ande sina besök, och första
profvet af dess hotelse visade sig dymedelst, att den profetiske
anden öfvergaf den unga grefvinnan Hamton.
Få månader efter att hafva öfverekridit den omnämnde andens
förtroende, blef den unga friherrinnan (enligt hvad hon själf
trodde, genom samme andes föranstaltande) antastad af en
opass-lighet eller åkomma, hvars make ännu ej blifvit sedd uti
världen. Den bestod däruti, att hvar knappnål, som fanns uti ett
rum, for henne uti munnen, så fort hqn öppnade den, Och, för
att öka besynnerligheten, var det allenast knappnålar, hvars
huf-vudcn hindrade henne att svälja dem, som hade denna
olyckliga egenskap, men icke synålar, hvilka i den händelsen skulle
blifva henne dödliga.
Tilldrog det sig, att en gardin, eller hvad som helst, var
ftlstadt med en knappnål, föll gardinen eller det som den fäste,
och nålen kom henne genast i halsen. Man proberade att linda
nystan om en knappnål; nålen kom ut, och hon blef däraf
besvärad.
. Till sist vågade ingen i hennes hus båra knappnålar.
Hennes egna döttrar måste låta sy fast på sig de bröstlappar, som
då för tiden brukades, och i hvilket hus friherrinnan Hamton
umgicks, hade man varsamheten att så mycket som möjligt v&r
undanrödja alla knappnålar.
Medels sådana försiktighetsmått var det sällan, och blott
händelsevis, som hon blef hemsökt med denna besvärande åkomma,
hvilken varade tills nära hennes död.
Ett par år innan den timade, sjuknade hon starkt in och
påstod då, att den förmente anden åter hade uppenbarat sig för
henne och sagt, att den Store ej tillät den längre pläga
friherrinnan med omnämnda besvärlighet, ’men dfiremot’, sade hon,
’skall aldrig min hand öfvergifva dig och oupphörligen ekall du
se min skugga!’
Detta skedde ock; efter friherrinnans utsago pästod hon sig
ständigt se den. Hon utvisade ofta stället, där skuggan syntes
henne vara, och undrade mycket, att ej andra kunde se den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
