Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
midt emot honom på vagnens framsäte, och han fick ett bestämdt
intryck af, att hon icke hört ett ord af hans prat och att hon
troligen icke ens hade någon klar förnimmelse af att han var
närvarande.
Och dock var det ingen sorg, i vanlig mening, som lästes
i Gudruns ansikte; de hårdt sammandragna ögonbrynen, den
inåtvända blicken och de fast sammanpressade läpparna,
kroppens något framåtböjda ställning gaf henne utseende af att se
och lyssna till helt andra ting än sådana, som förnimmas med
människans yttre sinnen.
Hon tackade Dan vänligt, när han hjälpt henne ur
vagnen in i järnvägskupén, men hon rörde icke vid hans utsträckta
hand; det var fortfarande som om hon icke såg honom, fastän
hon ej undvek hans blick.
Men då han, stående på kupéns fotsteg, i en ångestfull
hviskning sade henne, att han skulle komma efter om ett par
dagar, säg hon stort och förvånad in i hans ansikte.
>Komma efter!» upprepade hon med en lätt rysning. »Det
tjänar ju ej till det ringaste... Vi hade ju i alla fall blifvit
skilda.»
Hon drog sig in i vagnshörnet, blicken fick åter sitt
inåtvända uttryck. Dan blef af konduktören tillsagd att stiga
ned; kupédörren slogs igen med en skräll, hvisselpipans ljud
skar i Dans öron och tåget sattes i gång.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
