Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade våra lif mot de andras, vår frihet mot det byte vi togo;
hvad var det vftl nu mera med detta, än med fordomtids
strider och strandhugg? Den borgerliga lagens förbud var blott en
•sporre iner till nya och allt djärfvare företag, därigenom att vi
i dem sågo ännu en fiende, ställd mellan oss och vårt byte.
Detta fördelades mellan oss, det vill säga, det som kunde
hemföras; men allt som kunnat röja vår handtering förstördes
likasom skeppen, så blott spillror dåraf kunde flyta i land, och
■det var en öfverenskommen sak, att ingen någonsin med den
andre talade om gjord gärning.
Några år var jag nöjd med att få en pojkes andel af
bytet, mot det att kamraterna visade mig samma tillit som om jag
variten man. Men då jag uppnått en ålder af tjugo år, kräfde
jag lika lott med de andra, och då man tvärt nekade mig detta,
uppstod hos mig tanken att ensam uträtta det, som nu kräfde
flere båtlags mod. Tiden rann dock hän, innan det blef till
något mer än en ständig tanke på en sådan bragd; jag följde
de andra som förr, och man gaf mig snart en mans lott med
-de öfrige. Då föreslog min far ett giftermål mellan mig och
den förnämsta flickan bland de våra. Jag brydde mig ej mera
om henne, ån om hvilken annan som helst, men det var det
ansenligaste giftet; dock fordrades det, att jag ej komme tomhändt,
•ej heller förde henne i ett bo med tomma skåp och kistor. Nu
var det tid för mig att ensam gå på fiske, och jag seglade ut
på en tid, då jag var säker på att ingen af de våra hade tid
att ligga ute vid ön. Kanske dock att min far anade min plan
Det drog om ett dygn, det drog om tre, och jag började
frukta att kamraterna där hemma skulle ana min djärfva plan,
si att jag var betänkt på återfärd, när, på fjärde dygnets efter-
• middag, tecken till snar storm började visa sig och jag fann
■det rådligast att stanna där jag var. Når det led mot kväll,
-skymtade hvita segel mot synranden–(Gif mig en droppe
vatten!)
Svarta, drifvande skyar i vildt tåg öfver månskifvan,
haf-vet i fräsande skum öfver refven, ett blinkande ljus likasom från
-en skeppslanterna; hvad skulle väl den främmande seglaren nu tro
annat, ån att där, just där, fanns en segelled, och där en gick
fram kunde han väl komma efter–(Ah, där är hon igen!
— Ögonen, ögonen! Förbarmande! Jag vill ju bekänna, bekänna
allt, allt!)
Wigström, Från Herresäten och Bondgårdar. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
