Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skylde hennes unga kropp. Fagrare, ljufvare kvinna fanns nog
ej i vida världen.
Ett ögonblick kändes det som eld i mitt^bröst, då hon så
blickade upp till mig, men fruktan —hennes vittnesmål. —Jag
lyfte yxan, en blink af stålet i månljuset, en mjuk kropp slungad
ut i de fräsande vågorna, och jag var åter ensam med mitt
byte, och handen, armen röd af blod–-
Gif mig aflösning, pastor! Hela mitt lif har ju varit en
enda botgöring för detta. Besinna, att från den sekund, jag
slöt henne i min famn, för att återgifva henne åt h af ve t, visste
jag, att jag • dräpt min kärlekslycka — kände, att hon kunde
ha fått mig kär, om jag räddat hennes lif. Hon var allt för
ung till att kunna förstå orsaken till skeppsbrottet och min
närvaro på stranden.–Bytet, det öfriga, utom kistan, kunde
jag ha skänkt till kyrkan. — Jo, penningevärdet, pastor! Men
gärningen var gjord, och jag sökte glömma den och tänka på
mitt förestående giftermål. — I neken mig ju ej aflösning, pastor.
Fyll kalken! Det brinner som afgrundseld i mitt bröst;
sakramentet skall släcka elden.
Allt hvad som af bytet kunde vändas i penningar, hade
jag sålt i Tyskland, och jag tycker att minnet af henne bleknat.
Men då jag en afton var på väg till min utsedda hustru, såg
jag åter den andra. Klagande, bedjande följde hon mig. —
Jag vände om den gången — flera gånger senare; alltid, alltid
stod hon lifslefvande för mig, då jag ville gå till min fästmö.
Jag såg de sköna ögonen, blodet, allt — och jag vågade ej
närma mig den lefvande. Då gjorde jag ett löfte till den döda
att förblifva ogift, om hon ville förlåta mig och lämna mig i
fred; men... (O, pastor, präst, läs, läs; hon står bredvid Eder!
— Läs orden och gif mig det heliga, att jag ej må blifva
fördömd!» –)
Denna natts fasor har skakat mig som orkanen skakar
trädet och afsliter dess krona. Den sjuke brottslingens
ångestrop förde systern till hans bädd, och hon aftvang mig
sakramentet.
Ett par veckor senare fick jag höra, att Jon Klittner
tillfrisknat och såg kry ut — kryare och muntrare än man
någonsin förr sett honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
