Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade förra hösten tagit i sin tjänst en fiskare, som
under en storm förlorat alla sina redskap, sedan han ett par &r
förut mistat sin hustru, di deras första barn föddes. Nu hade
prästfolket äfven tagit vård om gossen, Erik Segelin —»
»Sköt rodret, Erik, det är ej nu fråga om dig!»
Erik Segelin var jämte sitt husbondefolk sysselsatt med att
rödja den gamle prästens vanvårdade grafställe, då Dedekind fick
syn på en gammal förvittrad stenhäll, som låg där invid.
»Jag skall göra min företrädare den tjänsten att rödja undan
sten för hans hviloplats!» lär han då med bittert sinne ha yttrat,
och Erik fick befallning att genast gå efter verktyg, hur ogärna
än drängen ville vara med om att rubba en liksten.
Det blef ett långsamt arbete, med järnstång och kofot;
prästfrun gick in till sina sysslor, de två männen blefvo ensamma på
kyrkogården.
I fyra delar brast sandstenshällen innan den ville ge sig,
Erik vrok bort den ena flisan efter den andra. Då han satte
järnrtången under den sista, sköto solstrålarne som blunka spjut
in genom kyrkogårdsmurens remnor; så lågt hade solen sjunkit
i vester. Järnstången 6tötte emot något, som gaf ett gnisslande
metalljud, Erik tog ett jättetag, prästen högg i med kofoten och
flisan for åt sidan; efter den rullade en kopparkruka. Den
innehöll dock blott ett hårdt saminanrulladt pergament, fullskrifvet
med rödaktiga bokstäfver; skriften var tydlig nog, men den var
affattad på ett språk, okändt för Dedekind.
Erik och han hade satt sig ned på en sten, där muren
rasat och bildat bekväma säten åt för tidigt komna
kyrkobesökare; drängen synade ifrigt det. gamla kopparkärlet och prästen
stirrade tankfull på det hemlighetsfulla dokumentet. Då, utan
att de förnummit ljudet af något steg, stod en främling alldeles
bakom dem, som sprungen fram ur muren.
»En skeppsbruten ber om härberge hos kristen präst!» sade
han på knappt begriplig svenska, i det han visade på sin dräkt,
som bestod af de mest olikartade plagg, bland hvilka en
fruntim-merekjol af brokigt siden kom Erik att skratta.
»Hvad landsman är du?» sporde prä9ten, resande 9ig upp
med pergamentet, på hvilket han ifrigt hade stirrat.
»Mitt, mitt!» log han och pekade med långfingret på sin
tunga och på skriften. Pekfingret på främlingens hand var
borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
