Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då ingen närmadejsig den vansinnige, ref han själf
bort vaxsigillen och bände med sin hirschfängare upp locket,
som sprang upp med en dof klang.
Dedekind störtade fram för att skydda konstskatterna.
»Här sen I kyrko- och klosterrofvet!» skrek herr Peder,
slängande gamla kopparpannor, buckliga tennstop, järnskrot och
spikar in bland mängden. »Detta är Dedekinds hela rikedom,
men här är min, jag återfann den på skrifbordet bredvid kistan.»
Dåren lyfte upp sin lytta hand och pröfvade på att inpassa
ett fingerben på den plats, där pekfingret var borta. »Nej,
det måste först invigas!» skrek han, ref upp sin jacka, drog
fram en juvelprydd silfverhandske, stoppade fingerbenet däri,
fyllde relikgömman med vin ur en fältflaska, och under
skrällande sång af versen: »De eju klosterna hafver jag röfvat!»
svängde han det besynnerliga dryckeskärlet öfver sitt hufvud,
drack och rusade bort.
Stum stod Dedekind stirrande ned i den tomma kistan.
Han såg att en lucka blifvit fint utsågad på dess ryggsida. Det
gamla ärfda tennstopet, som nu låg tillbuckladt vid kanten af
en grafkulle, hade försvunnit från spishyllan samma natt, som
Erik Segelin omkom. Hade Peder då varit hemma och bortfört
skatten? Hade fadern själf bidragit till, att godset i ro kunde
förskingras, därigenom att han dömt sig till att ej öppna kistans
lock, innan han förseglade detta?
Ett par veckor senare fann man vid Näs’ strandbrädd
liket af en karl i narrdräkt. Man var ense om, att det var herr
Peder, man kände honom på den lytta handen, men ansiktet
var oigenkänneligt och folket tvistade om, huruvida det var den
gamle eller den unge — »
»Eller något af dem båda. — Se där, mitt herrskap,
framträder Hobergsgubben i månskenet! Afven om honom tvistar
man, om han är en eller flere. — Det beror på fantasien. Meu
min lärling här, Erik Segelin, och min brorsdotter härstamma
båda från Knut Eriksson och Maria Dedekind, och nu äro de
visserligen två, men — styr in i bukten, gosse, och ej rakt in i
trollets sängkammare! — Se så, herrskap, nu äro vi i land.
Styr vandringen efter fyren, tvärs öfver Hoberget, eljes kunnen
I råka möta herr Peder, som lär gå igen. sökande efter den
vanhelgade relikgömman.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
