Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eketopp och bredde så vidt ut sin vinge, och alla de andra
fåglar små blott sorger och nöd månde bringa, som det säges i
visan om de store herrarnes välde.
Då gick Bodil för herr Holger att stå och bad för sonens lif*
»Hvad vill du nu gifva mig för lösen, Bodil?» sporde han
med hån. »För gammal tyckes du nu mig för den handel, jag
bjöd dig för ett och tjugu år sedan.»
»I kunnen ju taga mitt lif i stället för min sons, mäktige
riddare!» bad hon på sina knän.
Då log den mäktige herren så ondskefullt, som en
af-grundsande.
»Du är ju så rask till att bruka skäran, Bodil», sade den
lede, »nu 9kall du få aflägga ditt tredje prof med den. Mäktar
du att på en dag med skäran fälla lika mycket korn, som en
man med en lie kan skära på två, så har du löst din sons lif.
Men kan du ej detta, så, lika visst som du här för dina ögon
ser min högra hand, den du i min ungdom stympade, lika visst
skall du se din son hänga i galgen.»
Han slog upp med sin venstra hand till tecken att det var
hans sista ord i denna sak, och Bodil måste gå.
När kornet på herr Holgers åkrar blef moget, kom hon
tillbaka till herrgården och erbjöd att gifva den lösen, sora
herremannen fastställt. Hon fick sig ett kornfält afstucket, började
sin dag då midnattsklockan slagit, skar, och skar timme efter
timme utan rast, utan hvila; skar, medan hon åt sitt bröd och
vågade ej lägga skäran, medan hon drack, ty solen steg och
solen led, och det gällde den käre sonens unga, oskyldiga lif. Hon
skar och hon skar, men ändå måste de goda osynliga ha hjälpt
henne, ty då sol nedrunnit i veatervåg, var hela föltet skuret
intill sista ax.
Men då sonen fördes fri ur herremannens fångtorn och
skulle söka upp sin mor, låg hon vid kornfältet re’n med bruten
rygg, en krympling för alla sina lifedagar.
När herr Holger sporde detta, reste han ur landet och kom
aldrig tillbaka till sina fäders borg.
Hvar denna har stått, vet ingen, men en sten med Bodila
bild uthuggen restes på det kornfält, där hon arbetade sig nära.
döden för att köpa sin oskyldige sons lif.
Stenen öfver min stammoder står där kanske än i dag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
