Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej! — Säg honom nej; jag vill ej — vill ej se honom!»
Hon sprang åt sidan for att fly.
»Agda, vill du att den förnäme herrn skrattar åt dina
inbillningar? Kom, så skall han få besked af oss båda!»
Hand i hand inväntade de baronen; denne kunde knappt
dölja sin öfverraskning och förvirring.
»Agda och jag ha inväntat baronen här; hon ville säga
besked om den erbjudna platsen som kammarpiga hos fröken»,
förklarade Ele lugnt och kallt.
»Nå?»
»Jag vill ej tjäna er fru!» utbrast Agda tvärt.
»Ja så, inte det — nej, det år nog också bäst.» Baronen
var blek och sökte efter orden. »Jag skall framföra budet tilL
min — kusin — min fästmö.»
»Det är då sanning?» Frågan kom som ett halfkväfdt
rop-af smärta. De båda männen sågo mot marken.
Då hon ej fick något svar, ryckte hon bältet ur Eles hand’
och sökte knäppa det kring stammen på en björk. Då hakarne
ej ville göra tjänst, böjde hon dem med sina hvita tänder, och
liksom om hon väntat att få se trädet ryckas upp och flyga mot
förtrollaren, dröjde hon en minut, med ögonen fästa på
silfver-bältet. Men då allt blef tyst och stilla, bröt en våldsam,
skärande snyftning fram öfver hennes skälfvande mun, hon slog^
båda händerna för ansiktet och sprang in i skogen.
De två unge männen stodo orörliga, emellan dem den
silfversmyckade björken, hvars löf plötsligt rördes af en sakta
dallring, ty en vindil drog genom skogen som en klagande suck.
Ele lösgjorde bältet och räckte det åt baronen. »Ni
hade aldrig bort gå — öfver gränsen, herr baron; det är svårt att
gå på okänd stråt utan att nedtrampa något, fast det ej alltid
sker med ondt uppsåt. Baronen har säkert den godheten att ej.
under sitt vistande här oftare öfverskrida gränsskillnaden — jag
menar, här äro nog andra sjöar, där ni kan studera vattnet.»
Baron Odenhjelm trädde ett steg till baka och vreden
vanställde för ett ögonblick hans vackra, något veka drag. »Du
— du tar dig friheter, som —»
»Som den ene unge mannen kan och bör taga sig inot
den andre, då det gäller att rädda en — kanske flere
människor från att lida andligt skeppsbrott.» Ele räckte med en
solvarm blick sin seniga hand mot baronen. »Jag vet, att ni ej.
fimnade vålla någon sorg —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
