Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, tror du ieke nu att slätten med sina ståndigt väx*
lande färgskiftningar och ljusreflexer, sin vida horisont och
sin jublande lärksång har sin egen poesi liksom hafvet?» frågade
Kornelius, då Elsa en stund stått tyst och betraktat utsikten.
»Jo för verkligt poetiska sinnen, men — » Hon afbröt
sig, ty nu ljöd genom den lätta, klara luften klangen af
kyrk-klockor från olika håll; det ringde samman till högmässa där
nere på slättlandet.
»Så folktomt här nu synes vara och så stillla, sedan
klockorna tystnat! Man kunde stå här och inbilla sig, att man hör
ekot af prästens röst där nere under tempelhvalfven, när vinden
stryker förbi; ljufligare söndagsfrid och helgdagshvila kan man
knappast tänka sig», anmärkte Elsa.
»Så tycker också jag, men tant, du, tant, hvad skola vi
denna eftermiddag finna på för att roa henne?»
»Hon har aldrig sett något bondehem», svarade Elsa efter
en stunds besinning; »kanske en gammal skånsk bondgård skulle
intressera henne.»
»Vi försöka med Lave Ivarssons», beslöt Kornelius; »där
finnes den musikaliske hunden och — det är en idé! — på den
afsnoppade ättehögen bakom hans trädgård samlas vanligen om
söndagseftermiddagarna en del ungdom till lek och dans; det
blir ju något poetiskt-romantiskt i hennes stil. Jag önskar, att
hon varit en farbror eller morbror, så skulle jag i stället visat
henne mitt hvetefält och mina präktiga komposter: det är
kompositioner, som inbringa något!»
»Du har väl i alla fall några nyare musikalier, och pianot
är naturligtvis nystämdt!» skrattade fästmön.
»Naturligtvis, jag känner ju hennes vurm . . .»
Solen gled ned mot den blänkande synranden och kastade
nya, fina färgskiftningar öfver den vida slätten, når tant Evelina,
skyddad af en ofantlig solhatt och stödd på löjtnantens arm,
företog den korta vandringen bort till grannens gård, hvilken, med
sina fyra sammanbyggda längor och sina tillstängda ekportar, för
hennes fantasi frammanade en af medeltidens adelsborgar och
försatte henne i en romantisk stämning.
Nu fann hon allting förtjusande, den stensatte, rensopade,
fyrkantige gårdsplanen med sin hundkoja, sin gamle brunn med
tillhörande vattenho; boningshusets afskurna halfdörrar, små fönster,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
