Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kan hon ha svultit?» undrade modern tyst. »Svultit för
att icke få fetma kring halsen och bli tjock i rösten! Och nu
åter hon rakt i sömnen utan att akta sig. Smakar den grofve
maten dig?» frågade hon högt.
Flickan spratt till och stirrade på bordet »Jag kväljes!»
utropade hon och for ut ur rummet. »Hvarför ger mor mig
ormar i stället för fisk?»
Modern gaf henne vatten ute i köket, men lät dottern
sedan reda sig bäst hon kunde och bäddade under tiden sin
egen säng åt henne; något skamsen kände hon sig öfver att
hon ej haft finare kost att bjuda Olli, som var van vid franska
rätter. »Jag skall smita ned till Lars och Bengta ett tag, de
veta råd för passande föda under den tid Olu är hos mig», sade
gumman till sig själf. Så gick hon ut i köket och hämtade
flickan med den anmärkning att ett sådant där anfall ibland är
nyttigt för hälsan, emedan det rensar magen.
Olli svarade ej utan lät kläda af sig, men när hennes
armar blefvo blottade, förde hon sin ena armbåge upp till
moderns ögon. »Se efter om ärret efter Ivars knifhugg sitter där!»
bad hon häftigt. »Eljest är det icke jag som kommit hem.»
»Så konstig du är, för det jag icke genast kunde känna igen
dig. Visst sitter ärret där, men det var ju icke med afsikt som
Ivar gaf dig såret, vet jag.»
»Nej, vi lekte gåsslakt och min arm var en gåshals...
Det var lustigt.»
»Vi skola leka sedan jag sofvit — leka och sjunga.»
Mfed en suck af välbehag sjönk hon djupt ned i de
pösande bolstren och tillslöt ögonen.
Modern kastade en ylleschal omkring sig, smög sig ut
köksvägen, låste dörren efter sig och trafvade genom snön ned
för backen till sin yngste sons gård för att berätta honom och
hans hustru att Olu kommit hem, fin, blek och underlig i talet
efter sin långa vistelse i det franska landet. De fingo nu hjälpa
till så att hon kunde få färsk mat utan att Tilla och Ivar
be-höfde komma att bjuda och skryta.
Den unge bondens solbrynta ansikte blef blekt under
moderns trohjärtade skildring af Olus sätt och tal. Lars, den
yngste af brödeme och endast två år yDgre ån systern, hade
alltid tvifiat på hennes framgång som sångerska, då däremot
den äldste af de tre syskonen i ännu högre grad än fadern fäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
