Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken Ivar, Tilla eller jag vilja höra talas om att Olu akall stå
på läktaren.»
»Jag kan ju sitta bredvid organisten — för en gång skull»,
svarade Olu med ett litet bittert skratt.
»Jag träffar äfven Hans i dag» ooh skall jag då h&lsa från
dig», förklarade brodern helt lugnt. »Han skall blifva glad
öfver att få återse dig.»
»Blir han? Ibland kan jag icke minnas hur han ser ut.. .
Men Jag skall sjunga i kyrkan; för den skull har jag ju gått
för tidigt från mästaren — eller kanske det var för att springa
från varietén?»
Lars ryste till. Han tog fram vinbuteljen och gick bort
till sängskåpet för att hämta ett par glas. I skåpet, innanför
några par kaftekoppar, stodo glasen och bland dem en liten
flaska med påskrift: sömndroppar. Lars kände igen flaskan, han
hade själf fått receptet till dropparna af doktorn, når modern
under hösten lidit af sömnlöshet; nu hällde han det föreskrifna
antalet droppar i det vin han räckte systern, och så skålade
han med henne för en lycklig framgång af kyrkkonserten.
Dropparna verkade, Olu föll i sömn och sof länge. Under
fredagen och lördagen var hon fåordig som under sin barndom,
men det hon sade vittnade om att alla hennes tankar samlats
kring hennes blifvande uppträdande i sockenkyrkan.
Ivar och hans skrytsamma hustru krusade starkt för
sångerskan och antogo att hennes tankfulla, afvisande sätt var en
specialitet för konstnärinnor, och då söndagen kom och Olu
åkte hos dem till kyrkan, medan modern följde med Lars och
Bengta, njöto Ivar och Tilla den triumf, efter hvilken de så
länge bidat.
Den första malörtsdroppen i deras glädjebägare föll stor
och tung, när sångerskan, utan ett ord till förklaring, ryckte
upp dörren till orgelläktarens trappa och försvann där, åtföljd
af Lars och hans hustru, hvarefter organisten låste dörren och
tog ut nyckeln; men då Olus röst hördes klar och ren stämma
upp ingångspsalmen och allas hufvuden vredos för att få syn
på sångerskan där uppe, då kände sig både Tilla och Ivar
öfvertygade om att en sådan konstnärinna icke spillde en enda
tanke på Hans Pil, utan i honom blott såg en karl som spelade
orgel till hennes sång.
Konserten, som följde omedelbart efter gudstjänsten, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
