Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätta, att den tilltänkta saken får nedläggas, ty jag har ej i sinne
att tvinga henne till ett giftermål, som ftr henne motbjudande.
Emottag min uppriktiga försäkran om, att detta är mot
min vilje och beräkning, och att jag med vänskap förblifver den
samme
Högaktningsfullt
Gunnar Nilsson.»
»Hvad i alla brunstektas namn är detta?» skrek Björn och
slog i bordskifvan, så tallrikarne med kvarlefvorna af hans
frukost hoppade.
Mor Boel stackhastigthufvudetin genom köksdörren, och då hon
fick öga på Ingels förstörda ansikte, kom hon in. »Intet väseo,
Björn! Ingel, jag vill tala med dig!» Hon tog sonen i armen och
ledde honom in i kistkammaren.
»Har du fått nej af Dora själf?»
»Ja», svarade han dofit.
»Hur har du då burit dig åt?»
»Jag 9r ingen vante, mor, som ni kan kränga och vända
bäst er lyster. Jag kan ej lefva som menedare, om ftn far tycker
det är en lått sak — »
»Tyst med far!» afbröt hon med värdighet. »Du talade
således med Dora om Elaa?»
»Jag fick ej säga, hvad jag ville, ty hon tog i, når hon
hörde att jag lofvat bort min tro. Och det säger jag mor, att
får jag nu inte vara i fred för allt gifteri, gör jag en olycka på
mig själf. Jag gifter mig ej, när jag inte fick den, jag ville ha,
aldrig, aldrig, nej aldrig!» och han brast i en våldsam gråt.
Modern gick tyst ut.
Frieriet nämndes aldrig mera i Ingels närvaro, och Björn
märkte på hela sonens uppförande, att det var slut med hans
undergifna lydnad, men modern förundrade sig i tysthet öfver, att
Ingel ej tog ett steg för att närma sig Elsa. Mor Boel visste,
att Elsa varit hårdt sjuk under senare hälften af Mars månad
och att hon ännu ej kunde rätt krya till sig. >Det är skräcken
öfver Ingels tillämnade giftermål», sade hon till Björn, »bäst vore
att han fick henne.»
»Jag är inte blindare, än jag ser, att det ej är i den
hjärtkammaren, som Ingel hyser sin sorg», svarade Björn. »Jag skall
en dag tala vid urmakaren om detta. Genom Gunnar vet jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
