Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iagtmtlng mera för denn:i gången, utan en vånli£ hälsning
att du kommer, å& vi få talas vid. Vänl. Den du vet.»
»Och aå utanakrifteti!» erinrade Gren och såg i taket
»Så mycket kan jag allt skrifva sjftlf, om jag fär låna
pennan»»
Gren räckte henne den och beredde sig till att vågleda
hennes band.
»Nej, jag kan ej skrifva cn bokstaf, om någon ser på mig
ej heller bar jag lof att låta någon veta hans namn.* Därmed
tog hon pennan, gick med den och brefvet bort till
fönsterkarmen och skrefsl, att pennan skrek Ofver misshandlingen, medan
Gren hvisslade för att dölja sin missräkning.
»Det år naturligtvis till Ingel», tänkte han, »bch så
behöf-ver jag ej tala om färden för hofiom; han tar nog reda på, hvem
bon reser med. Han ser ut sntn en riktig snapphane nu för
tiden; han höter ej långe, förr än han slår till>»
Hade Gren sett, hur otåligt Elsa se’n stod vid smedjan och
inväntade kftrrpoeten, skulle han säkert ha talat om bådo det
och mer för Ingel.
Mor Boel väntade dag efter dag, att Ingel skulle be om
hästar för att fara till S:t Olof, och hon lät flera gånger förstå,
att hon gjort ett löfte om ännu ett års offer, ifall hon blef fri
från bihanget till sin näta. Men Ingel svarade» att ville hon
skänka penningar till bönderne i S:t Olofs sockeo, kunde de lika
gärna skickas i href; man vore galen, om man spilde tid med
att personligen uppfylla gamla påfviska löften. Mun skulle dock
påminna sig, att man lefde i senare delen af nittonde
århundradet.
Den 28 Juli, dagen före S;t Olofsdag, på morgonen beslöt
dock mor Boel att själf omtala, hvilka personer Dora hade
utvalt till sällskap på vallfärden, detta skulle bli det sista försöket.
Blodet vek från Ingels kinder och han sköt kaffekoppen
från sig, så att kaffet skvalpade öfver och rann ned för
bord-skifvan. »Skall Gren med, så har jag ettord att säga först!»
sade han. »Vet mor hur dags de resa; jag har lust att tala ett
ord med hela sällskapet och bli — kvitt för allt!»
Björn ville säga något, men hans hustru nöp honom
förstulet i sidan. »Om ett par timmars tid resa de, Elsa gick helt
nyss till Hallagården», svarade modern och tilläde: »Hvem kan
Gren månn tro ha på förslag nu, som friar till Dora?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
