Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par eller tre gånger under årens lopp bytte Olof om
tjänst, men han stannade ändå inom socknen. Alla hans
bekanta hade reda pä, att det var Karin, som höll honom kvar
på orten, fastän han hade reslust i blodet och fick strida hårdt
emot den, när en och annan kamrat gaf sig af till Amerika.
Men lika litet som Karins kamrater vågade bry henne för Olof,
vågade hans bekanta göra några anspelningar på hans
förhållande till henne. Dfir låg ett så stilla allvar och en sådan
renhet öfver denna kärlekshandel, att. ingen dristade sig till att
skSmta med den.
Emellertid hade Karin hunnit blifva trettiotvå år. På det
tunna långhalmslagret på hennes kistbotten lågo nu tolf alldeles
nya obegagnade linnen af det tätaste hemväfda lärft, och öfver
denna linneskatt lägo fyra hemväfda ylleklädningar, tre
kyrk-förkläden och, inlindad i papper, en halsduk af siden; dessutom
var kistan fylld till brädden af nödiga arbetskläder. Nu kunde
hon använda sin lön till att anskaffa början till nödig
bosättning.
Då afled Karins gamla faster, en barnlös enka, ocb det
visade sig, att hon testamenterat allt, hvad hon ägde, åt sin
sträf-samtna brorsdotter. Arfvet var icke synnerligen stort, ett litet
hus med tarfligt bohag i socknens ena utkant samt ett tusen
kronor i sparbanken.
Karin och Olof kunde nu gifta sig, när de ville.
Hon sade upp sin tjänst till mickelmeesan, Olof likasä.
Nu trflffades de oftare och brydde sig icke längre om att
hemlighålla sin trolofning. Af fruktan för tjufvar vågade Karin
icke behålla sparbanksboken, utan öfverläranade den åt Olof.
Det var aftaladt, att de skulle taga ut lysning, så att de
under höstflyttningsJagarne kunde hålla bröllop och flytta in i
sitt lilla hem. Olof tänkte gå som daglönare, antingen på
herrgården eller hos socknens bönder. Men han säg icke vidare
glad ut vid dessa framtidsutsigter.
Ett par dagar innan lysningen skulle uttagas, försvan^Olof
nr sin tjenst. Husbonden hude sina misstankar, men lftt det
bero vid en af de andre drfingarnes uppgift, att Olof i den
tidiga morgonstunden »bara sprungit ett tag till Humletorpet»,
hans blifvande hem.
Men Olof var och förblef borta.
Karin väntade honom förgäfves på den utsatte dagon, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
