Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Offrar — hvad — hvem — hvad vill hon ha?» invände
fröken Anna för att afvftnda uppmärksamheten från de två
andra, som utbytte ett par ord på franska.
t>Karlvantar tar hon helst!» svarade mor Helena med ett
visst eftertryck.» Men det är bäst att ej tala om sådant. När
en talar om troll och deras klä*r så ä’ di når.»
Nu säg Steinerz upp med en snabb blick och mötte
fiskarhustruns ärliga, trofasta ögon. En skugga gled därvid öfver hans
ansikte.
»Kunna vi ej vända, jag är sjuk, båten dyker så otäckt!»
Fru Klara såg irriterad ut, men färgen på kinderna och elden
i de trolska ögonen motsade hennes uppgift, att hon led af sjösjuka.
»Vi få allt lägga till vid landet därborta först; det dröjer
ej många minuter», sade Halverson med ett visss gäckande drag
vid mnngiporna.
Bortåt aftonen sågs Halversons båt kryssa till baka till
Arildsläge, men af passagerarne fanns där nu blott Steinerz;
de två damerna hade funnit ett sådant behag i det lilla idylliska
Engelholm, att de beslutat stanna där en eller två dagar
samt sedan färdas landsvfigen tillbaka till Kullaberg.
Steinerz satt tyst i båtens akter, insvept i sin plaid; åfven
Halverson och hans hustru voro tysta, en djup förstämning
hvi-lade öfver dessa tre personer, hvilka för ett par veckor sedan
på sätt och vis voro så förtroliga med hvarandra.
De visste alla tre, hvem som stod skymmande och kylande
emellan dem. Steinerz visste tydligare, än om det blifvit sagdt
med klara ord, att hans värdfolk nu kände orsaken till hans
tidiga ankomst till tiskeläget, och han erfor i denna stund, då de
voro ensamma, ett behof af att förklara sitt förhållande. Men
klyftan emellan den öfverciviliserade jorddrotten och det okunniga
fiskarfolket var ju för stor att med ett raskt hopp öfverspringa.
Hur skulle han kunna för dessa naturmenniskor, som
aldrig medvetet dagtingade med plikt och samvete, förklara en så*
dan förbindelse, som den han knutit med fru Klara? Hur rått
naket och brutalt skulle det ej låta, om han med sådana ord,
som detta äkta par kunde uppfatta, skulle såga, att von
Walde-nau var Klaras flicknamn, att hennes man hette — något helt
annat, och att hennes vistelse här var andra akten i en
äkten-8kapskomedi, hvars tredje afdelnin“ kanske skulle sluta med
laglig skilsmässa och–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
