Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elsa såg småslugt på henne och svarade b viskande:
»Når en — som syster Oliva — inte förstår sig på att ta
en karl eftersom hans beskaffenhet är, så får en skylla sig själf.
För dig skulle svåger Lars rakt inte passa.–»
»Nej, Gud bevare mig, och god natt med dig! Dröm du
om svåger Lars och hans pftnningskrin!»
»Ska försöka!» nickade Elsa godlynt, klåttrade uppför
gärdet och dök så ned i trädgårdens täta vinbärsbuskar.
»Så att den där snåljobben, Lars i Tallhult, nu kom från
w vårt och hit till svärföräldrarne!» mumlade Tora bitande
samman tänderna.
»Far är inte rik längre; det är dyrt att låta två söner
studera, synnerligen när de slå så stort på som Jon och Esbjörn.
— Stackars far, det skär i mig att se honom så förändrad äfven
till sinnelaget, men inte säljer jag mig ändå.»
Med sänkt hufvud dref hon vägen framåt mot sitt hem,
men kommen fram till husknuten stannade hon tvärt. »Nej, jag
går inte in nu och hör på, medan far utlägger kapitlet om
lyckan att få bli hustru åt Lars i Tallhult!» Tora hängde upp
mid-sommarkvasten på en spik i den rödmålade plankväggen, böjde
så af och gick förbi trädgården, där hennes mor som bäst satt
hvita Sggskalshättor öfver pionernas blodröda knoppar.
Obemärkt kom Tora ut i björkhagen, där hon satte sig
på en mossgrodd sten och stödde hufvudet i händerna.
Skymningen hade nu sänkt sig öfver nejden; från ängen,
på andra sidan om Björkhagen, stego lätta dimmor och i kärret
kväkte grodorna, ackompagnerade af en skogsbäcks melodiska
porlande.
Tora lyssnade dock blott till sina egna bittra tankar, ur
hvilka hon stundom spratt upp, när något jublande »Tjo töser!»
från lekplatsen inne i Ingvars skog, nådde hennes öron.
Därinne rådde ungdomslust och midsommarsfröjd; hon hade
blifvit bedragen på den glädje, hon väntat sig.
Barndomsvännen skulle ej mera våga närma sig henne, sedan han blifvit så
illa sedd i sin hembygd.
Vid ett ungdomligt jubelrop, högre och gällare än de
förra, for hon upp. »De därborta begära intet bättre An att få
dansa och hojta, för att vara lyckliga, och jag hade gjort bättre
i att vara som de andre; ingenting veta — ingenting tänka —
bara tro på far och farfars tro, bara göra som mor och mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
